Bad bad boy come with me

Har en liten liten svag punkt för Eminem. Det ska jag erkänna. Därför är jag också lite lite svag för den här låten. Eminem plus Rihanna. Mycket bra combo. Men det var det här med videon. Eller egentligen har jag inga problem med den, det är väl mest skådespelarna som stör mig. Jag fattar ju det passionerade och destruktiva förhållandet. Men hur många tatueringar han än har och hur många väggar han än slår sönder så är ju Dominic Monaghan för evigt hobbiten Merry. Alltså ganska långt ifrån en bad boy.

Och så har vi ju det här med Megan Fox och hennes läppar. Eller ska det se ut som hon har blivit slagen kanske? För de är ju så uppsvullna att hon inte ens kan stänga munnen.

Ja, jag stör mig lite som sagt. Och då kan man ju tycka att man ska strunta i att kolla på videon och bara lyssna på låten. Det är ju också ett alternativt. Men det blir ju så mycket tråkigare då på något vis.

I'm bad. I mean, really really bad.

Words stuck in my mind

"She wondered how she would feel once the woman in the mirror was nobody she knew. How did one learn to act old?"

”Personal Velocity” – Rebecca Miller

Just doing her thing...

Lite mycket gravidsnack här tycker jag. Måste ändras på. Och eftersom jag har lite svårt att släppa den här låten så bjuder jag på när Robyn tog sitt coola jag till Letterman i somras. Är en aning sen på potäten här kanske, men bättre sent än aldrig!

Jamen tack då

Att vara gravid innebär att en helt ny värld öppnar sig. Därför säger jag idag hej och välkommen till halsbrännan. En bekantskap jag tidigare inte visste fanns. Alltid kul med något nytt. Verkligen.

Gah, jag vill ha!!

I torsdags försökte jag fånga lite av de sista sommarkvällarna och var ute och käkade. På en uteservering alltså. Iallafall. Det här med att avstå från alkohol har ju absolut inte varit något problem de senaste 7 månaderna. Har knappt tänkt på att det är något jag avstår från. Knappt ens när vi var i Frankrike i somras och mina snälla medresenärer sög i sig ett ganska imponeranade antal flaskor rosé framför näsan på mig. De tog seden dit man kommer kan man säga. Men knappt då kände jag att det var någon stor uppoffring. Och det är det ju inte heller. Det är ju liksom inte att jag är någon skåpsupare i vanliga fall och bara kan slappna av med ett glas rödtjut i kroppen. Men ett glas vin efter jobbet en fredagkväll är kanske en av de mest vardagslyxiga vanorna i mitt liv. Och det står jag för.

Hur som helst. I torsdags, när jag satt och njöt av min korg med flottiga nachos och en stor kall cola så svepte det över mig en längtan efter ett mustigt rött vin som bara fyller gommen och värmer kroppen. Och jag kan inte komma över det. Alla tillfällen den här helgen har känts som "rödvinstillfällen". Jag känner lukten. Och smaken. Och allt annat jag trycker i mig är bara simpla substitut och en manöver som min kropp inte alls går på. Vad betyder det här? Är jag en liten smygsupare ändå? Som inte kan kontrollera när alkoholsuget kommer? För just nu tycker jag till exempel att klockan tre en söndag framför datorn är ett riktigt perfekt "rödvinstillfälle". Och att jag offrar mig oändligt mycket att inte göra något åt det.

Stewie

En liten present till syster yster.

I'm right on it!

PR-doktoranden vet det mesta. Därför tänker jag följa hennes råd vad jag ska tänka på så här i tider när kroppen håller på att förvandlas till en flodhäst:

”Ta sovmorgon. Unna dig allt. Gå på bio. Bada badkar. Läs tidningar och magasin. Och planera inte så mycket och tänk inte så mycket för det är helt meningslöst. Dom enda regrets du kommer ha är att du inte tog ännu fler sovisar och inte glodde på tv ännu mer i lugn och ro.”

Give me these moments back. Give them back to me.

Ögonblick från sommaren. Det som nyss var nu. Eller det nu som var nyss.

Dagens citat

“… what really matters is what you like, not what you are like… Books, records, films - these things matter. Call me shallow but it’s the fuckin’ truth” —High Fidelity

Apropå inlägget nedan...

Wax on wax off

Idag på lunchen pratade jag och mina kollegor om hur man vaxar bilen på bästa sätt (don't ask why! Vi behöver semester, ok?!). Och jag nämnde att jag gör som Karate Kid (ja den enda gången jag drog mitt pyttelilla strå till stacken och ”hjälpte” till att vaxa bilen för någon sommar sen), ni vet, wax on, wax off. Men ingen fattade vad jag menade. Ingen. Men hallå, har ni inte sett Karate Kid, skrek jag lite lätt desperat och det visade sig att nej, de har de inte. Sen fortsatte diskussionen, om än lite trevande efter mitt bidrag i ämnet, och jag satt där som ett fån och kunde inte riktigt smälta vad jag just hört. Är det jag som är för gammal, för ung, inte har något liv eller bara rentav är en tönt? Jag vet inte, men det är i alla fall vid sådana tillfällen jag funderar på om det är kanske dags att gå vidare och hitta ett nytt jobb.

Jezus…Wax on, wax off. En klassiker ju.