Pausfågel

Whenever I´m down I call on you my friend

Imorgon ska jag vara lite våghalsig och åka tåg med SJ. Man måste utsätta sig för utmaningar här i livet har jag hört. Och det mest våghalsiga är väl att åka tåg nowadays? Iallafall, då jag ska träffa några av mina absoluta favoritpersoner i helgen (även om det saknas en hel del) snurrar den här låten om och om igen i huvudet.

När vi gräver guld i Kanadaaaa

Som ett resultat av det här soffliggandet som jag ägnar en stor del av mitt liv åt är att jag har blivit lite lätt besatt av OS. Jag sitter som förhäxad framför tv:n och sliter mitt hår av spänning (vem visste att längdskidor var spännande? Det har jag helt missat!) när de svenska åkarna stakar sig fram i spåren och jag liksom kan känna mjölksyran i benen. På dagarna googlar jag omkring för att kolla in dagens schema. Och blir på riktigt besviken om det är typ curling eller backhoppning bara. Apropå backhoppning, är det någon som tycker det är spännande, jag fattar inte, det är ju helt sjukt långtråkigt att titta på iallafall. Och som sagt, eftersom jag slukar det mesta inom OS just nu har jag försökt ge det en chans. Men icke. Lite onödig sportkuriosa, om man nu kan kalla det så (det är kunskap av den onödiga karaktären som fastnar hos mig har jag märkt), så är tydligen anorexia ett stort problem bland backhopparna. Det var lite..ja, lite obehagligt på någe vis.

Anywho, ikväll tog vi ett guld. Igen. Shit vad bra de är. Det var spännande hörrni. Stafetten. Jag kunde inte titta på hela loppet. Jag brukar bli kissnödig ungefär när spänningen är som värst. Konstigt det där hur det liksom tajmar.

Nu är det snart läggdags så man kan upp och se hockeyn imorrn kl 06. Det gäller att göra rätt prioriteringar i livet.

Walking on sunshine

Idag har jag blivit bländad av solen och känt en strimma hopp inför ljusare tider. Det kanske snart kommer en dag då jag inte bara vill åka direkt hem och lägga kroppen i viloläge utan onödiga stopp och möten med människor jag tycker om men inte orkar träffa. Låt oss hoppas. Jag börjar nämligen bli enormt uttråkad på att vara trött och energilös utan någon egentlig anledning. Tror nästan att jag börjar få liggsår. Och en risk att ha närt min sociala fobi ännu mer. Blir ett krävande jobb i år att fixa till det. Många besök på uteserveringar och sånt där jobbigt. Men skit i det nu, just let the sunshine in!

Monday bloody monday

Idag är en dag som inte borde få kallas dag. En måndag som nästan inte ens är värd att kallas måndag. Sånt som skulle hända hände inte, saker hände som inte skulle hända, har ont där man inte ska ha ont, har ont där jag brukar ha ont men inte vill ha ont, fick inte saker gjorda som skulle bli gjorda.

Nu väntar diskhögen som växer fast jag inte äter. Inte på sånt som behöver diskas. För att min konstanta grundstatus är lathet. Jag gör allt för att göra så lite som möjligt. Det mesta är en ansträngning. Det här är en upptäckt som jag inte är speciellt stolt över.

Sen en genomgång av räntesatser och lån. För mig är det lite lika som en tur till helvetet fram och tillbaka. Jag får exakt samma kalla kårar som jag fick när det var dags för matteläxan. Matte är allstå synonym med helvetet. Jag känner mig lite yr, trött, febrig, får ont i magen och måste ligga i fosterställning. En slags förberedelseritual kan man säga.

Det här är en dag, som tydligen vill kalla sig måndag, som bara bli bättre och bättre.

Lördagspepp

I dessa tider med kyla, snökaos och mörker, en vinter som vägrar släppa taget och aldrig låter oss se skymten av sol, måste man försöka hålla humöret uppe på nåt sätt. För mig funkar det bäst med musik, vilken sort är väl lite beroende på dagsformen. Men idag lyssnar jag på något som inte kan få mig på dåligt humör även när jag tittar ut genom fönstret och ser en grå himmel som ligger så lågt att det känns som man måste ducka för att inte slå i huvudet och hotfulla istappar som ser ut som värsta sortens krigsvapen. Blir man inte glad av David Bowie och Modern love...då är man lite konstig. Ja det tycker jag nog. Konstig.

To cut or not to cut...or how to cut or how not to cut

Så, jag var hos frissan i veckan. Det finns egentligen en massa att skriva om det, eller egentligen kan man sammanfatta alla mina besök hos frisören på samma sätt; de börjar med hopp och slutar med missnöje, men det skulle bli en dyster läsning så här i helgtider. På fredagar ska man vara glad även om det ser ut som någon har kissat vågrätt på ens skalle. Därför tänkte jag bara återge lite av själva diskussionen jag brukar ha med frisören innan vi bestämmer vilken riktning vi ska ta gällande min enormt modiga och nydanande frisyr. Jag menar det krävs mycket mycket tankeverksamhet för att se alldaglig ut. Det är inte så jag ser ut när jag vaknar om man säger så.

Frissa: Ok, så hur känner du för att klippa den här gången då?

Jag: Ja, alltså jag har ju verkligen varit lite sugen på kort ett tag, typ en page eller nåt, men samtidigt vill jag ju ändå ha kvar det långa håret eller kanske bara till axlarna men det är ju lite trist, sen vill jag verkligen klippa lugg men det är ju så himla jobbigt att hålla på med och det är ju ändå inget fel att ha allt i samma längd fast med volym, men jag vill inte ha uppklippt, iallafall inte så mycket så att det blir en midja men jag vill verkligen ha mycket volym för jag vill inte ha bara platt hår och så funderar jag på att göra det mycket mörkare men ändå vara blond men inte sådär jätteblond att hela håret är ljust utan lite blandat men mest mörkt kanske bara i botten men ändå ljust, typ brunljust fast mest blont men inte gult utan lite mer vitblont. Typ lite så.

Frissa: Ok, så jag klipper någon centimeter på topparna då och lägger i lite slingor på utväxten helt enkelt?

Jag: Ja precis

Nä, fick inte Jennifers hår den här gången heller. Hur svårt kan det vara!?

Klottrare

Den fina filmen om förhalning hittade jag förresten på en inspirerande blogg, ja om man nu är intresserad av teckning och illustrationer vill säga annars är den förmodligen helt ointressant, som heter Doodlers Anonymous. Och ja, att kalla de medverkande för klottrare är väl lite blygsamt. Eller, det är ju en smaksak i och för sig. Ta en titt vettja och avgör själva.

Som den här fina bilden av Christina Vantzou till exempel skulle jag ju gärna ta emot om nu någon känner sig sugen att ge mig den. Someone?

Förhalning

Att kalla mig en mästare på att skjuta upp saker och ting skulle förmodligen vara en underdrift. Det är sällan jag går direkt på själva uppgiften jag har tänkt eller är satt på att göra. Vänta, jag ska bara....gå på toa, kolla klart på det här programmet, lyssna klart på den här låten, vänta på att det ska sluta snöa, vänta på att solen ska komma fram, vänta på att det ska bli kallare, vänta på att det ska bli varmare, byta kläder, ta nåt att äta, glo in i en vägg, ta nåt att dricka, kolla på grannarna, svara på det här mailet, vänta på att jag får det där mailet, vänta tills det helt enkelt bara känns lite lite bättre.

Ibland är det ganska skönt att upptäcka att det finns fler som är lite som en själv. Som i den här fina lilla filmen här ovan.

Procrastination is watching videos on You Tube.

Fettisdagen

Dagens äckligaste ord måste vara köttsemla.
Jag mår illa.