Det var väl inget särskilt egentligen...

...ville bara titta förbi och påminna om att det förmodligen är jag som simmar i den där poolen om en dag eller två.

Klart slut.

Girl Girls Girls

"I was half in love with her by the time we sat down. That’s the thing about girls. Every time they do something pretty, even if they’re not much to look at, or even if they’re sort of stupid, you fall half in love with them, and then you never know where the hell you are. Girls. Jesus Christ. They can drive you crazy. They really can."
— J.D. Salinger

Creepy

Helgens promenad. Spöklikt. Det är lite scary hos Jesus.

Changes

I veckan lämnades stafettpinnen motvilligt över. Föräldrarledigheten is no more. Dags för en verklighetschock för mig, en dos manlig förebild för O och en annan slags verklighet för T.

“By the time a man realizes that maybe his father was right, he usually has a son who thinks he’s wrong.
Charles Wadsworth

Åh, yes I do...



...men stör mig på dryg-publiken. Att vara helt upbeat och glad när man lyssnar på Bon Iver känns inte helt rätt på något sätt. I vilket lyckligt festival rus man än må vara i.

Och där faller ännu ett år sönder till små minnen

I lördags var det ingen vanlig dag. För då var det nämligen ett helt år sen Oskar för första gången borrade sina intensiva ögon i våra. Med några blonda fjun på huvudet, stora blå ögon som registrerar det mesta och en mage som putar rätt ut har han vänt ut och in på våra liv. Och det känns så självklart. Och naturligt. Och läskigt.

Ofta blir jag överväldigad av känslor. Jag har aldrig blivit det förut. Inte så här. Jag har alltid varit blödig. Nära till gråt när det handlar om känslor. Men nu räcker det med att jag bara tittar på honom så blir allt suddigt och jag känner hur mina kinder blir blöta. Ibland känns det som att jag bara vill krypa in under hans skin, känns som jag inte kan komma nära nog. Att känna en kärlek som är så här besvarad men där jag ändå vet att jag kommer alltid älska honom lite mer än han kommer älska mig är en märklig och övermäktig känsla. Men samtidigt som det ska vara. Kärlek är ju sällan rättvis.

Ibland vill jag bara sätta mig ner, titta honom i ögonen och säga till honom att jag vet inte hur man gör, vet inte hur man gör när man formar en annan människa. Jag vet inte alltid vad som är rätt eller fel, jag kan inte matte eller Sveriges historia, är inte politiskt insatt, är slarvig med pengar, gillar att shoppa klänningar som jag inte använder, är dålig på att laga nyttig mat och kan inte rita. Jag kanske kommer vara jättetråkig att leka med eller inte alltid vara på strålande humör. Jag kommer inte ha alla rätta svar eller ens några svar alls. Men jag lovar att alltid försöka. Att alltid göra mitt bästa. Förmodligen kommer jag misslyckas och göra fel ganska ofta. Men att alltid finnas där, vara hans trygga plats i livet, hoppas jag att jag aldrig misslyckas med.

Anatomi

Man skulle kunna säga att Heidi Klum tar det här med Halloween på dödligt allvar...

Kusin vitamin

Gårdagens ettåring firades på Fotografiska med morfar och senare med tårta på Telefonplan. Bättre kan det inte bli. Man måste ju mata dem med lite kultur från start så de blir vettiga människor.

When the sun comes up, I have morals again

Det uttrycket kanske inte riktigt stämmer överens med mitt liv just nu, men förhoppningsvis så kanske man kan leva efter det någon gång ibland fast man lever svenssonliv med ett nyköpt radhus?

Ett klipp...på riktigt alltså

Ska vi säga 2 miljoner? Eller ok då, 2,5, special price only for friends.

Kom igen nu, inget att snacka om, eller hur?
Kolla in lyan här.