Igår tänjde jag och Oskar lite på gränserna och tog oss utanför vår trygga sfär och åkte tunnelbana för första gången. Vi åkte till söder för lite julshopping, det räckte med tre stationer. Man ska skynda långsamt.
Men det blev ingen njutning direkt. Julshopping är i och för sig sällan det en vecka innan jul. Men jag hade glömt hur det är. Där inne i stan. Det är ju där folket är. De som inte riktigt gillar att man kommer med en barnvagn i trånga gångar, de som glor ögonen ur sig när man försöker amma lite diskret, de som suckar högljutt när de hör barnskrik. Det värsta är att jag kan inte säga någonting. Jag har ju varit, eller är väl kanske fortfarande, en av dem. Känner mig med andra ord ganska splittrad. Jag förstår ju dem, men har samtidigt inget val. Kan ju inte direkt lämna en sex veckors baby hemma ensam för lite shopping. Eller kan man det?
Nälå.
Hur som helst så skippade vi tunnelbanan på vägen hem, var nog stimmig och svettig som det var. En hetsig promenad blev det istället med den här i hörlurarna. Bättre än ett illaluktande tåg....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar