But for now it's just another lonely day

Så många ord som gör alldeles för ont att skriva.

Blir så definitivt då. Att sätta orden på pränt. Att säga det högt.

Låter det vara ett tag. Låser in orden och låtsas som om vi kommer titta in i ett par bruna ögon igen. Låtsats som om T har kvar en av sina närmaste vänner. Låtsats som ingen säger något definitivt. Låtsas som att ingen säger ordet aldrig.

Precis sådär som det borde vara.

Felicia försvann, kan någon säga hur? Som fågeln ur sin bur. Som isen när det våras. Som kärlek när den såras. Som tur utan retur.

Ígår natt försvann Peter från våra liv. La sig för att sova en vanlig lördagskväll. Och vaknade aldrig igen. Två små tjejer förlorade sin pappa. En tjej förlorade sin livskamrat. Föräldrar miste sin son. Systrar miste sin bror. Vänner miste sin bästa vän.

Vi väntar. På att han ska ringa igen. Eller kliva in genom dörren. Ett sms. Vad som helst, bara ett livstecken. Men det är tyst. Alldeles för tyst.

Vi väntar och försöker förstå. Kommer vi aldrig få se honom igen? Aldrig höra honom skratta högt åt ingenting? Eller berätta med sin djupa stämma om sina döttrar eller att han har slutat röka? Aldrig se honom i konstigt sittande kostymer eller utnötta skor? Aldrig sluta förundras hur man alltid kan vara så glad?

Vi hittar inget svar. 34 år. Då ska man inte sluta andas. Då ska inte hjärtat sluta slå.

Vi väntar. Jag på att tårarna ska ta slut. Andra på att de ska komma.

Peter. Du är saknad.

Det var väl inget särskilt egentligen...

...ville bara titta förbi och påminna om att det förmodligen är jag som simmar i den där poolen om en dag eller två.

Klart slut.

Girl Girls Girls

"I was half in love with her by the time we sat down. That’s the thing about girls. Every time they do something pretty, even if they’re not much to look at, or even if they’re sort of stupid, you fall half in love with them, and then you never know where the hell you are. Girls. Jesus Christ. They can drive you crazy. They really can."
— J.D. Salinger

Creepy

Helgens promenad. Spöklikt. Det är lite scary hos Jesus.

Changes

I veckan lämnades stafettpinnen motvilligt över. Föräldrarledigheten is no more. Dags för en verklighetschock för mig, en dos manlig förebild för O och en annan slags verklighet för T.

“By the time a man realizes that maybe his father was right, he usually has a son who thinks he’s wrong.
Charles Wadsworth

Åh, yes I do...



...men stör mig på dryg-publiken. Att vara helt upbeat och glad när man lyssnar på Bon Iver känns inte helt rätt på något sätt. I vilket lyckligt festival rus man än må vara i.

Och där faller ännu ett år sönder till små minnen

I lördags var det ingen vanlig dag. För då var det nämligen ett helt år sen Oskar för första gången borrade sina intensiva ögon i våra. Med några blonda fjun på huvudet, stora blå ögon som registrerar det mesta och en mage som putar rätt ut har han vänt ut och in på våra liv. Och det känns så självklart. Och naturligt. Och läskigt.

Ofta blir jag överväldigad av känslor. Jag har aldrig blivit det förut. Inte så här. Jag har alltid varit blödig. Nära till gråt när det handlar om känslor. Men nu räcker det med att jag bara tittar på honom så blir allt suddigt och jag känner hur mina kinder blir blöta. Ibland känns det som att jag bara vill krypa in under hans skin, känns som jag inte kan komma nära nog. Att känna en kärlek som är så här besvarad men där jag ändå vet att jag kommer alltid älska honom lite mer än han kommer älska mig är en märklig och övermäktig känsla. Men samtidigt som det ska vara. Kärlek är ju sällan rättvis.

Ibland vill jag bara sätta mig ner, titta honom i ögonen och säga till honom att jag vet inte hur man gör, vet inte hur man gör när man formar en annan människa. Jag vet inte alltid vad som är rätt eller fel, jag kan inte matte eller Sveriges historia, är inte politiskt insatt, är slarvig med pengar, gillar att shoppa klänningar som jag inte använder, är dålig på att laga nyttig mat och kan inte rita. Jag kanske kommer vara jättetråkig att leka med eller inte alltid vara på strålande humör. Jag kommer inte ha alla rätta svar eller ens några svar alls. Men jag lovar att alltid försöka. Att alltid göra mitt bästa. Förmodligen kommer jag misslyckas och göra fel ganska ofta. Men att alltid finnas där, vara hans trygga plats i livet, hoppas jag att jag aldrig misslyckas med.

Anatomi

Man skulle kunna säga att Heidi Klum tar det här med Halloween på dödligt allvar...

Kusin vitamin

Gårdagens ettåring firades på Fotografiska med morfar och senare med tårta på Telefonplan. Bättre kan det inte bli. Man måste ju mata dem med lite kultur från start så de blir vettiga människor.

When the sun comes up, I have morals again

Det uttrycket kanske inte riktigt stämmer överens med mitt liv just nu, men förhoppningsvis så kanske man kan leva efter det någon gång ibland fast man lever svenssonliv med ett nyköpt radhus?

Ett klipp...på riktigt alltså

Ska vi säga 2 miljoner? Eller ok då, 2,5, special price only for friends.

Kom igen nu, inget att snacka om, eller hur?
Kolla in lyan här.

Very drrrty Christina

Ok,jag vet att jag kastar lite sten i glashus nu, ni vet en tjockis som dissar en annan tjockis, vi ska ju egentligen hålla ihop. Hata alla andra smala lyckade människor. Men å andra sidan är det inte jag som klämt in mig i ett par nätstrumpbyxor och en för liten korsett som ser ut som jag har en blöja i och som absolut inte är till min fördel och står på en scen framför tusentals människor heller. Så lite rätt har jag allt att undra vad som hänt med Christina Aguilera? Eller? En stilla undran bara, från en tjockis till en annan...

Late bloomer

Jag kan inte fatta att den här människan är 15 år! Alltså 15 år! Då är man inte gammal, men där står hon och sopar mattan med resten av Idol-deltagarna.

När jag var 15 vågade jag knappt läsa högt i klassen, försökte hålla emot tårarna när jag fick lite kritik, darrade som ett löv om jag gjorde något fel, visste inte hur jag skulle reagera om jag fick en komplimang, vågade inte titta någon i ögonen om jag tyckte personen i fråga var intressant, visste inte vem jag var eller varför jag egentligen gjorde som alla andra, lekte nog fortfarande med dockor i smyg, hade testat tjuvröka och kände mig jättebusig, ägde inte en enda mascara eller puderborste, hade inte börjat dricka och tyckte fulla människor var läskiga, försökte vara tuff men föll isär bara någon sa bu.

Men ja, jag kanske var en late bloomer antar jag.

65 E...

...är inte en ny kemisk beteckning utan en bh-storlek. Min. Tydligen.
65 E!

Att det ens finns. Shit. Ja, tiderna förändras,och kroppen med den. Snacka om freakshow!

Only I could fail at failing

Ja hörrni, vad säger ni, ska vi kommentera Georges nya frisyr eller ska vi bara låta det passera?

Great minds think alike

Citat a lá jägare

"Skit glömde plocka ut hjärtat och levern. Drar ut i skogen och letar efter det. Tillbaka om en kvart"

"Nä,Oskar ta inte där, pappa har massa blod på byxorna."

"Älskling, har du sett min slaktkniv?"

Granträsk medley

En åker. Fint.

My preciouzzzzzz...

Få se nu, det var något med träsk...

Eh, hallå, jag är vaken nu, anybody, hallå?

Nämen, vi tar väl och går ut och går då...igen.

"I tend to think of myself as a one-man wolf pack..."

Veckans outfit. Gummistövlar och tights med en liten touch av spya och kiss.

Femsjärnigt boende. Kaatching! Only the best is good enough för en jägare (och hans entourage...)

Jamen åh, fine, hösten är väl fin då. Jeez, tjata...

"Eh,you talkin' to me?"

I know this moment will be over tomorrow

Visste att hon var för bra för Melodifestivalen. Herregud. Folk fattar ju inte.

Min nya favorit. Varför är inte Loreen större än hon är? Vet iallafall en person som kommer älska den här låten, det börjar på M och slutar på alin. Am I right?

Hade jag kommit igång med löpningen hade denna haft en given plats i hörlurarna. Nu har jag inte gjort det såatte...den funkar ganska bra hemma i soffan också.

När mannen själv får välja

T brukar sucka över, när vi klär upp oss för bröllop eller något annat fancy party (inte så ofta dock), att killar har ett ganska begränsat utbud vad gäller kläder jämfört med tjejer. Visst, jag förstår lite vad han menar, medans man själv väljer mellan den långa eller korta, blommiga eller enfärgade, lila eller svarta klänningen så står han och funderar på om han ska ta den lite tokiga slipsen med prickar eller klassikern breda gubbränder. That´s it. Sen är det liksom att bara sätta på sig den svarta kostymen igen.

Samtidigt kan jag ju känna lite så här. Det kanske är en mening med att det inte finns så mycket välja på för killar. En svart kostym eller smoking är ju ett ganska säkert kort och de med noll stilkänsla kan ändå få till det. Inte så krångligt liksom. För de finns ju de som ändå tycker att, nä nu får det vara nog, nu vill jag ha på mig något som är mer jag, som uttrycker vem jag är och hur jag känner. The real me, liksom. Och ja, då kan det ju gå lite hur som helst. Eller vad tycker du Alan Cumming, fick du till det bra på Emmygalan i helgen tycker du?

Blommigt. När mannen själv får välja.

I was so much older then, I´m younger than that now

Igår var det mörkt i princip hela dagen och jag gick inte ut en enda gång. Det betyder att jag har varit inne i den här lägenheten i tre dagar utan att andas frisk luft. Eller som jag ser på det utan att se andra människor. Men det stämmer inte riktigt eftersom vi är så smarta jag och O att vi lyckas få folk att komma hit istället utan att vi behöver förflytta oss. Och för att förtydliga, innan socialen kommer och hämtar O, han har varit ute och socialiserat med sin pappa precis som vilken normal människa som helst, medans jag låg inne på sängen helt tjutfärdig av tacksamhet över att få vara ensam någon timme med musik på full volym. Sån där musik som man lyssnar på dagar när det aldrig blir ljust och klumpen i magen aldrig riktigt vill försvinna.

Vargtimmen

Äntligen skaffat Spotify på mobilen och kan just nu inte sluta lyssna på Jennie Abrahamson. Älskar rösten.

Say it with poetry

Vet inte varför men den sista tiden har några rader från Edna St. Vincent Millay poesi fastnat i huvudet på mig. Ni vet, att ha något som inte varar för evigt, att njuta av något som man inte får, att göra något som man vet inte är det smartaste, men ändå, just här och nu är värt det?
Vet inte varför just dessa rader cirkulerar i huvudet på mig, men jag kan inte släppa dem.

My candle burns at both ends It will not last the night;
But ah, my foes, and oh, my friends -
It gives a lovely light.

A room with a view

Vinlunch på Fotografiska. M fyllde år så hon bestämde att vi skulle vara lite kulturella "för det är ju en sån himla spännande utställning där och utsikten är så vacker". Och mycket riktigt, kidsen gillade utsikten...

...och det gjorde även födelsedagsbarnet. Fast en annan utsikt dock. Se hur hon liksom står och funderar över djupet, de olika betydelserna, över detta foto. Konst, det är ju liksom så flerdimensionellt och komplext på något sätt. Just över den här bilden stod hon länge och funderade. Vet fortfarande inte vad hon kom fram till, men hon såg väldigt nöjd ut när vi gick därifrån.

Om någon känner sig sugen(!)så håller utställningen på till 2 oktober. Robert Mapplethorpe. Rekommenderas, hälsar M.

And ever since I saw you, no one else is worth thinking about

Just because you can, doesn’t mean you should

Regel nr 460.
Har hittat en perfekt blogg till Oskar, 1001 rules for my unborn son. Nu är ju Oskar redan född men det är aldrig för sent att lära sig kan jag tycka. Alla regler ska följas. Förhoppninsgvis. Han kommer bli den bästa mannen. Några som jag gillar extra:

*There are plenty of ways to enter a pool. The stairs ain’t one.

*Stay in your seat until the credits have rolled.

*One day you will be too old to wear a leather jacket.

*You only get one chance to notice her new haircut.

*If you need music on the beach, you’re missing the point.

*Don’t wear a club tie in England. They mean something there.

*If you’re good at something, never do it for free.

Dust yourself off and try again

10 år sen idag sångerskan Aaliyah dog.

Hade varit spännande att se var hon hade varit idag, med tanke på att hon bara var 22 när hon dog men var redan så bra. Hon hade nog bråkat med Beyoncé om tronen, enligt de som kan iallafall. Men ja, jag vet inte jag, stjärnor som dör för tidigt har ju en tendens att sättas på pedestal och hyllas till skyarna även om de kanske inte var värda det. Men, bra var hon hur som helst. Och jäkligt cool. Trots att hon gifte sig med R.Kelly när hon var femton. I och för sig säger väl det mer om R.Kelly, som var 27, än om henne.

Summertime, and the livin' is easy

Trafiken är för hemsk i Norrland alltså...
Vad är en sommar utan bröllop eller ingen sommar utan bröllop eller...ja ni fattar.
Preparing the yacht at the marina(Translation: förbereder den lilla segelbåten i träsket)
Farmors jordgubbar. Mycket populära.
En snorig sommarkille.
Så här tillbringade vi våra kvällar...
...eller så här.
Men hur mysigt? Sommar, va´, you gotta love it.
Lite badstund bara. Varje eftermiddag. Så har väl alla haft det?
En lugn stund med mormor. De var få, men ack så sköna.
Mr. Intense. Liiite svårt att få en bild när han var stilla.

Och så lite utsikt. Kolla in den himlen.

Mixed emotions

Som sagt....ska ju till Norrland imorgon. I många många veckor. Och hur mycket jag än trivs där och längtar dit så har jag alltid en slags känsla av att jag lämnar civilisationen när vi åker uppåt. Ibland känns det bara skönt. Ibland känns det klaustrofobiskt. Just nu vet jag dock inte alls hur det känns. Lite melankoliskt kanske...

Därför lyssnar vi på Bon Iver. Han känns melankolisk. Så fin.


(Visst känns det lite Coldplay där i mitten/slutet? Inte för att det gör något. Just saying...)

Late night packing

Jag har en tendens att alltid göra saker i sista sekunden. Försöker verkligen bli bättre. Planera i tid och lite sånt. Men jag verkar vara en slow learner. Speciellt när det gäller packning. Inför exakt varenda resa jag gjort i mitt liv har det alltid slutat med att jag står mitt i natten i ett berg av kläder och inte har en aning om vad jag ska ta med. Det spelar ingen roll om det är en resa med jobbet, weekend trip eller fyra veckor i norrland, jag packar alltid fel. Har med mig mysbyxor som aldrig använts på jobbresan och några konstiga "finbyxor" med mig till stugan i norrland. Har aldrig liksom förstått själv hur jag tänker när jag packar med kläder som jag aldrig använder annars men lämnar hemma de som jag alltid har på mig. Det är som att jag tror att jag blir en annan människa när jag åker bort och ska helt plötsligt byta stil...

En annan trend jag märkt som jag håller på med, om det är varmt väder ute när jag packar så packar jag bara ner tunna små linnen och sådana kläder fast jag vet att jag ska till ett ställe som är ganska kallt. Och tvärtom. Är det vinter men ska till ett varmt ställe så har jag ändå svårt att packa ner tunna kläder. Herregud. Hur svårt kan det vara att tänka ett steg längre?

Ja hörrni....inte lätt att vara mänska...

Loretta

Allstå,detta är helt crazy. Har inte tänkt på programmet Loretta i P3 sen det slutade sändas -93 typ. Men bara för att jag nämnde det i inlägget nedan började jag tänka på det och googlade lite på Cia Berg. Och upptäcker att hon och Martina Haag is back. Tillsammans. I P4. I sommar. Så jäkla sjukt! Fast kul! Imorgon är det jag som sitter klistrad framför radion.

Cia Berg. Förr i tin. In the 90's.

P3, Koljonen och Buffy

Nu när jag är hemma på dagarna hemma lyssnar jag rätt mycket på radio. Och av någon anledning, förmodligen av gammal vana, så är det P3 jag har på. Och jag fattar inte riktigt varför för jag bara irriterar mig, på dikussionerna, de dåliga låtarna, töntiga programledarna osv osv. Och det är ju inte så jäkla konstigt eftersom jag inte längre tillhör målgruppen. P3 var liksom min bästa kanal när jag var tonåring och spelade in Tracks-listan och lyssnade på när Martina Haag och Cia Berg pladdrade i Loretta. Kommer ni ihåg Loretta? Så jäkla bra.

Ja. Iallafall. Så gick åren. Jag blev äldre. Utvecklades lite grann kanske. Eller förhoppningsvis. Och verkar tycka att P3 skulle utvecklas med mig. Men se, där gick jag bet för de är ju kvar där nere i åldrarna och har till och med nyhetsuppläsare som knappt är könsmogna numera. Det är ju jag som inte fattat att man ska ratta in en annan kanal när man passerar 30-strecket. Eller kanske till och med 25. Nu är det ju dessutom ännu värre eftersom de har tagit in sommarvikarier och det som är dåligt är ännu sämre.

Men. Så blixtrade det till där hos redaktörerna på P3 verkar det som för häromdagen upptäckte jag att min absoluta favorit Johanna Koljonen får ägna sig åt jättestora frågor hela två timmar per dag hela sommaren. Hon är helt underbar att lyssna på. Och tar upp frågor helt i min smak. Som idag, då det diskuterades om tv-serien Buffy the Vampire Slayer förstördes av häxan Willows mesiga flickvän Tara? Som gammal Buffy-älskare så kan man ju inte annat än att älska diskussionen. Så jäkla skönt att veta att man inte är ensam nörd här i världen och att folk i ens egen ålder (som faktiskt var fallet den här gången) till och med sitter och diskuterar det i radio. I löve it.

Nu inser jag att jag motsäger mig själv lite i det här inlägget. Liksom, åh vad P3 inte är riktat till vuxna och mogna 30-plussare som jag, men sen älskar ett program för att de diskuterar en tonårsserie om vampyrer. Eh, ok?

Men skitsamma, that's me. Motsägelsefull. Okonsekvent. Ologisk. Och har oftast inte en aning om vad jag vill säga.

Buffy. Det var faktiskt bra. Monstren till trots. I prömise.

Blame it on the wild heart

Är helt kär i den här videon med Stevie Nicks från, ja, jag vet inte kan det vara någon gång i slutet av 70-talet? Hur som helst, en helt random inspelning när hon sitter i sitt omklädningsrum och blir sminkad samtidigt som hon sjunger helt sinnesjukt bra. Och hur söt? Stor girl crush!


Den här låten blev dock inte lika bra när den spelades in har jag för mig....

Red red wine stay close to me

Äh, lite vinlunch bara. På en onsdag. Bara sådär.
Som på kontinenten.

(Och varför gör jag inte det oftare? Herregud.)

Tough Girl Feminism

Fast jag inte jobbar just nu, känner jag liksom att semestern närmar sig ändå. Och på ett sätt gör det ju det eftersom alla i min närhet äntligen också blir lediga och jag inte behöver vara ensam underhållare till Mr O hela dagarna. Den lilla tyrannen kräver konstant underhållning och har ett humör som heter duga. Och visst är det roligt att han har börjat krypa redan, men ja, det var ju ganska skönt när han liksom låg där på sin filt och pillade med någon leksak.

Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om. Utan att när sommaren närmar sig så kommer också mitt lässug. Jag är lite av en periodare. Måste verkligen vara sugen på att läsa och oftast känns det som inte tiden finns. Fast, ja, det gör det ju. Jag är en sådan där dryg en som när jag väl läser så finns det ingen annat, jag blir som besatt och kan inte sluta. Lite jobbigt faktiskt. Man får lite sömn. Och de i min närhet blir irriterande när jag inte svarar på tilltal. Men samtidigt, ett ganska bra betyg för boken man läser eller hur?

Jag är inget stort fan av biografier. Vet inte varför. Det spelar liksom ingen roll hur fascinerande liv personen har haft, jag tröttnar liksom ändå. Trist. Önskar att det inte var så. Känns som jag missar många fängslande livhistorier. Men i sommar tänker jag försöka mig på en ändå. Jag är grymt sugen på Tina Feys "Bossypants" som blivit ganska så uppskriven over där. Och jag känner i magen att det kommer gå, jag tror Tina kan omvända mig i min dislike för biografier. Nelson Mandela och andra fascinerande gubbar i all ära, men för att jag ska plöja igenom en biografi tror jag det krävs en smart och rolig kvinna!

Säg hej och välkommen...

...till East 17:s nyaste medlem.

Mc O. Straight outta the Heights.

"One love - one god..."

"Everybody in the house of love..."

Någon som vet?

Varför vi inte var på Cirkus igår och såg Ryan Adams?

För jag har absolut ingen aning. Hur kan man ha så dålig koll? Vilken besvikelse. Jag alltså. En besvikelse.

Le birthday

Årets födelsedag gick i lite lugnare tecken än vanligt. Men var för den skull inte sämre. Tvärtom.

Häng i Nackareservatet.

Gungpremiär. Betyg=skeptisk.

Take away-middag. Den bästa uppfinningen sen hjulet. Firade lite extra med min och S nationalrätt. Vissa kallar det för nachotallrik vi kallar det för köttkorg. Gör att det låter lite mer aptitligt, inte sant?