Mannen och skägget

Skägget alla vill ha (läs T) sitter på Olof Mellberg. 

Det är något med skägg ändå. Kan inte sätt riktigt fingret på vad det är. T gick in på toaletten en dag i somras och kom ut igen som en annan man. Men inte som min. Varje gång jag tittade på honom undrade jag lite vem han var. Något saknades. T tror att jag gillar hans skägg för att den döljer hans dubbelhaka. Fast det handlar mer om det där problemet de flesta av oss har och som kallas snedvriden självbild. För det är inte detaljerna som gör det. Det där med skägg. Vad det döljer och lyfter fram. Det är helheten. In på toaletten gick en man med en aning mer pondus än den pojke som kom ut. Som om varje skäggstrå som kapades av rakapparaten tog med sig lite av livserfarenheten, skäggstrå för skäggstrå. I samma sekund som sista strået föll började jag räkna dagarna när pojken skulle bli till man igen. Tills han blev den som är min.

Men skägg är inget vem som helst kan bära upp. Tydligen. Det skillnad på skägg och skägg. Enligt T. Kanske som tjejer som kollar avundsjuk på andra med glansigt tjockt hår kollar killar avundsjuk på tätvuxet skägg. För det är lite det som är grejen. Det ska vara tätt. Inte för långt. Och herregud, absolut inte för glest.

Tur i alla fall att det finns Tumblr-sidor för det mesta. Till exempel om man vill kolla in män med skägg. Eller inspireras av kanske. Så att man inte går in på den där toaletten igen, ser rakapparaten och får för sig att man ska göra sig sommarfräsch.

http://thebearded.tumblr.com/