Kiss me like you wanna be loved

Tänk att leva ett liv där man inte är älskad. Tänk att inte veta hur det känns när någon tycker om dig. Att gå på gatan en vanlig dag och veta att om jag faller ihop nu kommer ingen sakna mig. Tänk att aldrig få höra orden jag älskar dig. Veta att det inte finns någon som tänker på dig just nu. Tänk att aldrig känna värmen som sprider sig i kroppen när man vet att någon tittar på en och tänker att de aldrig sett någon vackrare. Tänk att aldrig få höra att man är bra. Eller vacker. Eller bara älskvärd. Tänk att inte tro att man är värd att älska.

 

Och tänk. Vad många som inte vet. Att det finns någon som älskar men aldrig säger det. Att leva ett helt liv och tro att man inte är värd kärlek. I onödan. Och tänk,  vad många som skjuter upp det där viktiga de har att säga. Till imorgon. Eller en annan dag. Kanske då kan de visa vad de tycker. Men tillfället kommer aldrig.

 

Och vad är det egentligen som gör det så mycket enklare att säga när något är dåligt istället för när det är bra?  Varför är det så mycket enklare att visa när man inte tycker om någon men så svårt att visa när man verkligen tycker om någon?

 

Tänk att veta att just jag har gjort just dig så mycket lyckligare bara för att just jag sa till just dig hur mycket jag tycker om dig.

Tänk. Den känslan.