Jag är ju en del av en enhet, en klump, en annan slags tvåsamhet, ja jag vet inte vad jag ska kalla det. Men i familjen ses jag sällan som en individ utan som en av två. Vilket jag kommer dras med i resten av mitt liv. Och inte mig emot. Det är värt att offra lite av sin egen individualitet för en syster som M.
Tänk vilken lyx att alltid veta att man har någon vid ens sida och som har varit med om samma upplevelser som en själv och som har funnits där, ibland som huvudperson och ibland i periferin, under hela ens liv. Jag kommer aldrig känna mig ensam. Det spelar ingen roll att vi har slagits, retats och irriterat oss på varandra. Det spelar ingen roll att ingen annan kan få mig så arg att jag bara vill slå henne i magen (men kommer väldigt sällan ihåg varför efteråt). Det spelar ingen roll att jag har spionerat på hennes killar, läst hennes dagbok (regelbundet, sorry) eller spottat henne i ansiktet. Det spelar ingen roll att jag sagt elaka saker väl medveten om var det kommer göra ont.
För det spelar inte heller någon roll att hon sagt att min mun är ful och mina fötter är konstiga, tagit mina kläder utan att fråga eller snott allt mitt godis som jag kämpat med att spara. Spelar ingen roll att hon alltid tror att hon vet bäst eller tycker man ska förstå varför hon är sur utan att veta anledningen. För i slutändan vet vi ju. Det finns ju ingen annan som hon i mitt liv eller jag i hennes liv.
Så. Min andra hälft i denna så kallade enhet, klump, whatever blir väldigt gammal idag. Eller väldigt och väldigt, hon blir i alla fall ett år äldre. Hon har aldrig riktigt gillat det här med ålder. Åldersnojan var stor redan när hon klev in i tonåren. Medan alla andra kände sig vuxna och stolta över att äntligen få inkluderas i den coola skaran av tonåringar så var hon mest upprörd över att inte längre få tillhöra kategorin barn. Så jag ska vara snäll och inte outa siffran. Låt mig bara säga att hon idag når en ganska så, eh, respektabel ålder.
Och det ska vi ju fira så klart. Sådär galet som bara två gravida i sjunde månaden kan. Helt crazy kommer det bli. Believe me.
Grattis fina syster yster!!
Bara för att vi är en klump betyder inte att vi är speciellt lika. Vilket man definitivt kan säga om vår musiksmak. Men en sak var i överens om back in the days. Vi kunde inte gå och lägga oss utan att se videon med Freddie Mercury and Montserrat Caballé. Jäklar vad bra vi tyckte den var! Och är fortfarande ska jag även tillägga.
Tänk vilken lyx att alltid veta att man har någon vid ens sida och som har varit med om samma upplevelser som en själv och som har funnits där, ibland som huvudperson och ibland i periferin, under hela ens liv. Jag kommer aldrig känna mig ensam. Det spelar ingen roll att vi har slagits, retats och irriterat oss på varandra. Det spelar ingen roll att ingen annan kan få mig så arg att jag bara vill slå henne i magen (men kommer väldigt sällan ihåg varför efteråt). Det spelar ingen roll att jag har spionerat på hennes killar, läst hennes dagbok (regelbundet, sorry) eller spottat henne i ansiktet. Det spelar ingen roll att jag sagt elaka saker väl medveten om var det kommer göra ont.
För det spelar inte heller någon roll att hon sagt att min mun är ful och mina fötter är konstiga, tagit mina kläder utan att fråga eller snott allt mitt godis som jag kämpat med att spara. Spelar ingen roll att hon alltid tror att hon vet bäst eller tycker man ska förstå varför hon är sur utan att veta anledningen. För i slutändan vet vi ju. Det finns ju ingen annan som hon i mitt liv eller jag i hennes liv.
Så. Min andra hälft i denna så kallade enhet, klump, whatever blir väldigt gammal idag. Eller väldigt och väldigt, hon blir i alla fall ett år äldre. Hon har aldrig riktigt gillat det här med ålder. Åldersnojan var stor redan när hon klev in i tonåren. Medan alla andra kände sig vuxna och stolta över att äntligen få inkluderas i den coola skaran av tonåringar så var hon mest upprörd över att inte längre få tillhöra kategorin barn. Så jag ska vara snäll och inte outa siffran. Låt mig bara säga att hon idag når en ganska så, eh, respektabel ålder.
Och det ska vi ju fira så klart. Sådär galet som bara två gravida i sjunde månaden kan. Helt crazy kommer det bli. Believe me.
Grattis fina syster yster!!
Bara för att vi är en klump betyder inte att vi är speciellt lika. Vilket man definitivt kan säga om vår musiksmak. Men en sak var i överens om back in the days. Vi kunde inte gå och lägga oss utan att se videon med Freddie Mercury and Montserrat Caballé. Jäklar vad bra vi tyckte den var! Och är fortfarande ska jag även tillägga.
