Give it to me, give it to me

Lite grejer jag vill ha bara. Har absolut inget att göra med att jag fyller år imorgon. Lovar.

Väska från Urban Outfitters

Armband från J.Dauphin för Rädda Barnen

Kloring från Maria Nilsdotter (har suktat efter alldeles för länge)
Svarta låga converse

Var bara det jag skulle säga. Hej.

Uppladdning...

...inför Vårruset.

Det är hur man lägger grunden som är viktigast.

Beyoncé runs the world

Exakt hur coolt är Beyoncés uppträdande på Billboards Awards?
(Vill man inte se hyllningarna a'la amerikanskt smör, så börjar uppträdandet vid ca 3 min.)

Hårresande

Sorry för rubriken. Kunde inte hålla mig.

Hur som helst. Det här med hår. Man gillar ju olika. Min mamma gillar volym. Tror att ända sedan hon fick sitt första hårstrå på huvudet så har hon försökt fluffa upp de tunna stackrarna utan, sorry mamma, någon större framgång. När hon inte lyckats med sig själv har hon försökt överföra det till andra. Varje gång man frågar om man är fin i håret efter att ha klippt sig eller vad man nu har gjort så får man ett något svävande svar typ:
"Ja, jo nämen det är väl fint...men...ja..men är det inte...eller..ska det va..eller ja är inte inte lite väl...lite platt...ska det inte vara liksom lite mer volym...ja men mitt på huvudet liksom, lite upp såhär...? "
Och så börjar hon puffa upp håret för att understryka lite hur hon menar. Varje gång. Och ibland känns det lite som att det spelar ingen roll hur mycket volym man har på skallen så ska det vara mer. Mer volym. Det har liksom blivit ett mantra. Mer volym. Mer volym. Mer volyyyyyym.

Tror inte ens när man använde en hel sprayflaska per dag för att få snedluggen så hög som möjligt (och typ helt platt bak, som en vägg, men skitsamma, luggen var hög, dammit!) i mellanstadiet så var det volym nog.

Men nu verkar det iallafall som hon fått modefölket med sig. Det känns som den här bilden ovan, på trendkänsliga Sarah Jessica Parker på någon premiär ganska nyligen, med ett hår som ser ut som hon har bakat in en hårfön där inne någonstans, kommer tas med till frisören nästa gång mamma går dit. Äntligen någon som fattat det här med volym!

(Den här är en kärleksförklaring till dig mamma, du fattar det va´?)

Forgive me Father for I have sinned

Ok, måste följa upp föregående inlägg. För inte ens gör jag en Miranda, ni vet i Sex and the City. Att man liksom bara ska ta en tugga och sen är det nog, men man kan inte låta bli utan kommer tillbaka, tar en tugga, går iväg, kommer tillbaka, tar en tugga, ja osv, tills kakan är slut vilket fall. Jag menar så har man ju gjort otaliga gånger, men nu gick jag så långt att bakade jag kakan med tanken att hela skiten ska ner och ingen annan ska få smaka. Och inte nog med det. Jag hällde först i mig ett tiotal slevar med smet också.

Så. Skönt att få det sagt. Kändes lite som att bikta sig. Är jag förlåten? För att jag har ett komplicerat förhållande till mat? För att jag inte har någon stark karaktär överhuvudtaget? För att jag inte kan motså frestelser?


Åh, Miranda. Det är ju henne man saknar lite när man tänker tillbaka på Sex and the City, eller hur?

Vad jag som föräldrarledig gör på dagarna?

Jo, bland annat bakar jag en sockerkaka och äter sen upp exakt hela kakan själv. Såatte...det är väl lite sånt jag pysslar med.

Le inspiration

Med risk för att låta som en modebloggare men, gah! Jag vill ha! Ge mig!. Färg färg färg. Man skulle kunna säga, utan att överdriva, att min garderob består av 98% svart. Resterande 2% av grått. Otroligt spännande. Verkligen. Men what can I say? Jag är en fegis och shoppar safe.

Men varje gång jag känner att jag gått lite för långt i mitt missbruk av svart kollar jag på den här bilden. Hur kan man inte bli inspirerad? Ge mig allt, klänningen, väskan och armbanden. Detaljerna mina vänner, detaljerna. Kombinationen är perfekt!

Kan. Inte. Sluta. Lyssna.

Den här går på konstant repeat här hemma. Konstant. Idag gnuggade Oskar sig i öronen och putade ut med underläppen när den började om för tionde gången. Det kan man ju tolka på lite olika sätt. Jag tolkade det som att han ville lyssna ännu mer. Så då gjorde vi det. Man ska börja i tid med kvalitetsmusik. Vi kommer väl ändå inte komma undan smurfhits om något år eller så, det gäller att passa på att visa vem som bestämmer. Just nu åtminstone.



Och om någon kunde sminka mig sådär på lördag vore det jättebra.

Jag längtar alltid härifrån men aldrig hem

Men det stämmer ju inte riktigt. Jag längtar ofta hem. Men just nu längtar jag hit.