söndag 15 maj 2011

Forgive me Father for I have sinned

Ok, måste följa upp föregående inlägg. För inte ens gör jag en Miranda, ni vet i Sex and the City. Att man liksom bara ska ta en tugga och sen är det nog, men man kan inte låta bli utan kommer tillbaka, tar en tugga, går iväg, kommer tillbaka, tar en tugga, ja osv, tills kakan är slut vilket fall. Jag menar så har man ju gjort otaliga gånger, men nu gick jag så långt att bakade jag kakan med tanken att hela skiten ska ner och ingen annan ska få smaka. Och inte nog med det. Jag hällde först i mig ett tiotal slevar med smet också.

Så. Skönt att få det sagt. Kändes lite som att bikta sig. Är jag förlåten? För att jag har ett komplicerat förhållande till mat? För att jag inte har någon stark karaktär överhuvudtaget? För att jag inte kan motså frestelser?


Åh, Miranda. Det är ju henne man saknar lite när man tänker tillbaka på Sex and the City, eller hur?

1 kommentar:

  1. Ja, Miranda är the best. Har jag konstaterat igen efter att ha knarkat mig igenom säsong fyra till sex och sedan var tvungen att titta på säsong ett och två. Trean kommer icke heller att förbigås, var så säker. Jag älskar www.sidereel.com.

    SvaraRadera