Hårresande

Sorry för rubriken. Kunde inte hålla mig.

Hur som helst. Det här med hår. Man gillar ju olika. Min mamma gillar volym. Tror att ända sedan hon fick sitt första hårstrå på huvudet så har hon försökt fluffa upp de tunna stackrarna utan, sorry mamma, någon större framgång. När hon inte lyckats med sig själv har hon försökt överföra det till andra. Varje gång man frågar om man är fin i håret efter att ha klippt sig eller vad man nu har gjort så får man ett något svävande svar typ:
"Ja, jo nämen det är väl fint...men...ja..men är det inte...eller..ska det va..eller ja är inte inte lite väl...lite platt...ska det inte vara liksom lite mer volym...ja men mitt på huvudet liksom, lite upp såhär...? "
Och så börjar hon puffa upp håret för att understryka lite hur hon menar. Varje gång. Och ibland känns det lite som att det spelar ingen roll hur mycket volym man har på skallen så ska det vara mer. Mer volym. Det har liksom blivit ett mantra. Mer volym. Mer volym. Mer volyyyyyym.

Tror inte ens när man använde en hel sprayflaska per dag för att få snedluggen så hög som möjligt (och typ helt platt bak, som en vägg, men skitsamma, luggen var hög, dammit!) i mellanstadiet så var det volym nog.

Men nu verkar det iallafall som hon fått modefölket med sig. Det känns som den här bilden ovan, på trendkänsliga Sarah Jessica Parker på någon premiär ganska nyligen, med ett hår som ser ut som hon har bakat in en hårfön där inne någonstans, kommer tas med till frisören nästa gång mamma går dit. Äntligen någon som fattat det här med volym!

(Den här är en kärleksförklaring till dig mamma, du fattar det va´?)