Loretta

Allstå,detta är helt crazy. Har inte tänkt på programmet Loretta i P3 sen det slutade sändas -93 typ. Men bara för att jag nämnde det i inlägget nedan började jag tänka på det och googlade lite på Cia Berg. Och upptäcker att hon och Martina Haag is back. Tillsammans. I P4. I sommar. Så jäkla sjukt! Fast kul! Imorgon är det jag som sitter klistrad framför radion.

Cia Berg. Förr i tin. In the 90's.

P3, Koljonen och Buffy

Nu när jag är hemma på dagarna hemma lyssnar jag rätt mycket på radio. Och av någon anledning, förmodligen av gammal vana, så är det P3 jag har på. Och jag fattar inte riktigt varför för jag bara irriterar mig, på dikussionerna, de dåliga låtarna, töntiga programledarna osv osv. Och det är ju inte så jäkla konstigt eftersom jag inte längre tillhör målgruppen. P3 var liksom min bästa kanal när jag var tonåring och spelade in Tracks-listan och lyssnade på när Martina Haag och Cia Berg pladdrade i Loretta. Kommer ni ihåg Loretta? Så jäkla bra.

Ja. Iallafall. Så gick åren. Jag blev äldre. Utvecklades lite grann kanske. Eller förhoppningsvis. Och verkar tycka att P3 skulle utvecklas med mig. Men se, där gick jag bet för de är ju kvar där nere i åldrarna och har till och med nyhetsuppläsare som knappt är könsmogna numera. Det är ju jag som inte fattat att man ska ratta in en annan kanal när man passerar 30-strecket. Eller kanske till och med 25. Nu är det ju dessutom ännu värre eftersom de har tagit in sommarvikarier och det som är dåligt är ännu sämre.

Men. Så blixtrade det till där hos redaktörerna på P3 verkar det som för häromdagen upptäckte jag att min absoluta favorit Johanna Koljonen får ägna sig åt jättestora frågor hela två timmar per dag hela sommaren. Hon är helt underbar att lyssna på. Och tar upp frågor helt i min smak. Som idag, då det diskuterades om tv-serien Buffy the Vampire Slayer förstördes av häxan Willows mesiga flickvän Tara? Som gammal Buffy-älskare så kan man ju inte annat än att älska diskussionen. Så jäkla skönt att veta att man inte är ensam nörd här i världen och att folk i ens egen ålder (som faktiskt var fallet den här gången) till och med sitter och diskuterar det i radio. I löve it.

Nu inser jag att jag motsäger mig själv lite i det här inlägget. Liksom, åh vad P3 inte är riktat till vuxna och mogna 30-plussare som jag, men sen älskar ett program för att de diskuterar en tonårsserie om vampyrer. Eh, ok?

Men skitsamma, that's me. Motsägelsefull. Okonsekvent. Ologisk. Och har oftast inte en aning om vad jag vill säga.

Buffy. Det var faktiskt bra. Monstren till trots. I prömise.

Blame it on the wild heart

Är helt kär i den här videon med Stevie Nicks från, ja, jag vet inte kan det vara någon gång i slutet av 70-talet? Hur som helst, en helt random inspelning när hon sitter i sitt omklädningsrum och blir sminkad samtidigt som hon sjunger helt sinnesjukt bra. Och hur söt? Stor girl crush!


Den här låten blev dock inte lika bra när den spelades in har jag för mig....

Red red wine stay close to me

Äh, lite vinlunch bara. På en onsdag. Bara sådär.
Som på kontinenten.

(Och varför gör jag inte det oftare? Herregud.)

Tough Girl Feminism

Fast jag inte jobbar just nu, känner jag liksom att semestern närmar sig ändå. Och på ett sätt gör det ju det eftersom alla i min närhet äntligen också blir lediga och jag inte behöver vara ensam underhållare till Mr O hela dagarna. Den lilla tyrannen kräver konstant underhållning och har ett humör som heter duga. Och visst är det roligt att han har börjat krypa redan, men ja, det var ju ganska skönt när han liksom låg där på sin filt och pillade med någon leksak.

Hur som helst, det var inte det jag skulle skriva om. Utan att när sommaren närmar sig så kommer också mitt lässug. Jag är lite av en periodare. Måste verkligen vara sugen på att läsa och oftast känns det som inte tiden finns. Fast, ja, det gör det ju. Jag är en sådan där dryg en som när jag väl läser så finns det ingen annat, jag blir som besatt och kan inte sluta. Lite jobbigt faktiskt. Man får lite sömn. Och de i min närhet blir irriterande när jag inte svarar på tilltal. Men samtidigt, ett ganska bra betyg för boken man läser eller hur?

Jag är inget stort fan av biografier. Vet inte varför. Det spelar liksom ingen roll hur fascinerande liv personen har haft, jag tröttnar liksom ändå. Trist. Önskar att det inte var så. Känns som jag missar många fängslande livhistorier. Men i sommar tänker jag försöka mig på en ändå. Jag är grymt sugen på Tina Feys "Bossypants" som blivit ganska så uppskriven over där. Och jag känner i magen att det kommer gå, jag tror Tina kan omvända mig i min dislike för biografier. Nelson Mandela och andra fascinerande gubbar i all ära, men för att jag ska plöja igenom en biografi tror jag det krävs en smart och rolig kvinna!

Säg hej och välkommen...

...till East 17:s nyaste medlem.

Mc O. Straight outta the Heights.

"One love - one god..."

"Everybody in the house of love..."

Någon som vet?

Varför vi inte var på Cirkus igår och såg Ryan Adams?

För jag har absolut ingen aning. Hur kan man ha så dålig koll? Vilken besvikelse. Jag alltså. En besvikelse.

Le birthday

Årets födelsedag gick i lite lugnare tecken än vanligt. Men var för den skull inte sämre. Tvärtom.

Häng i Nackareservatet.

Gungpremiär. Betyg=skeptisk.

Take away-middag. Den bästa uppfinningen sen hjulet. Firade lite extra med min och S nationalrätt. Vissa kallar det för nachotallrik vi kallar det för köttkorg. Gör att det låter lite mer aptitligt, inte sant?