Nu när jag är hemma på dagarna hemma lyssnar jag rätt mycket på radio. Och av någon anledning, förmodligen av gammal vana, så är det P3 jag har på. Och jag fattar inte riktigt varför för jag bara irriterar mig, på dikussionerna, de dåliga låtarna, töntiga programledarna osv osv. Och det är ju inte så jäkla konstigt eftersom jag inte längre tillhör målgruppen. P3 var liksom min bästa kanal när jag var tonåring och spelade in Tracks-listan och lyssnade på när Martina Haag och Cia Berg pladdrade i Loretta. Kommer ni ihåg Loretta? Så jäkla bra.
Ja. Iallafall. Så gick åren. Jag blev äldre. Utvecklades lite grann kanske. Eller förhoppningsvis. Och verkar tycka att P3 skulle utvecklas med mig. Men se, där gick jag bet för de är ju kvar där nere i åldrarna och har till och med nyhetsuppläsare som knappt är könsmogna numera. Det är ju jag som inte fattat att man ska ratta in en annan kanal när man passerar 30-strecket. Eller kanske till och med 25. Nu är det ju dessutom ännu värre eftersom de har tagit in sommarvikarier och det som är dåligt är ännu sämre.
Men. Så blixtrade det till där hos redaktörerna på P3 verkar det som för häromdagen upptäckte jag att min absoluta favorit Johanna Koljonen får ägna sig åt jättestora frågor hela två timmar per dag hela sommaren. Hon är helt underbar att lyssna på. Och tar upp frågor helt i min smak. Som idag, då det diskuterades om tv-serien Buffy the Vampire Slayer förstördes av häxan Willows mesiga flickvän Tara? Som gammal Buffy-älskare så kan man ju inte annat än att älska diskussionen. Så jäkla skönt att veta att man inte är ensam nörd här i världen och att folk i ens egen ålder (som faktiskt var fallet den här gången) till och med sitter och diskuterar det i radio. I löve it.
Nu inser jag att jag motsäger mig själv lite i det här inlägget. Liksom, åh vad P3 inte är riktat till vuxna och mogna 30-plussare som jag, men sen älskar ett program för att de diskuterar en tonårsserie om vampyrer. Eh, ok?
Men skitsamma, that's me. Motsägelsefull. Okonsekvent. Ologisk. Och har oftast inte en aning om vad jag vill säga.
Ja. Iallafall. Så gick åren. Jag blev äldre. Utvecklades lite grann kanske. Eller förhoppningsvis. Och verkar tycka att P3 skulle utvecklas med mig. Men se, där gick jag bet för de är ju kvar där nere i åldrarna och har till och med nyhetsuppläsare som knappt är könsmogna numera. Det är ju jag som inte fattat att man ska ratta in en annan kanal när man passerar 30-strecket. Eller kanske till och med 25. Nu är det ju dessutom ännu värre eftersom de har tagit in sommarvikarier och det som är dåligt är ännu sämre.
Men. Så blixtrade det till där hos redaktörerna på P3 verkar det som för häromdagen upptäckte jag att min absoluta favorit Johanna Koljonen får ägna sig åt jättestora frågor hela två timmar per dag hela sommaren. Hon är helt underbar att lyssna på. Och tar upp frågor helt i min smak. Som idag, då det diskuterades om tv-serien Buffy the Vampire Slayer förstördes av häxan Willows mesiga flickvän Tara? Som gammal Buffy-älskare så kan man ju inte annat än att älska diskussionen. Så jäkla skönt att veta att man inte är ensam nörd här i världen och att folk i ens egen ålder (som faktiskt var fallet den här gången) till och med sitter och diskuterar det i radio. I löve it.
Nu inser jag att jag motsäger mig själv lite i det här inlägget. Liksom, åh vad P3 inte är riktat till vuxna och mogna 30-plussare som jag, men sen älskar ett program för att de diskuterar en tonårsserie om vampyrer. Eh, ok?
Men skitsamma, that's me. Motsägelsefull. Okonsekvent. Ologisk. Och har oftast inte en aning om vad jag vill säga.
Buffy. Det var faktiskt bra. Monstren till trots. I prömise.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar