T brukar sucka över, när vi klär upp oss för bröllop eller något annat fancy party (inte så ofta dock), att killar har ett ganska begränsat utbud vad gäller kläder jämfört med tjejer. Visst, jag förstår lite vad han menar, medans man själv väljer mellan den långa eller korta, blommiga eller enfärgade, lila eller svarta klänningen så står han och funderar på om han ska ta den lite tokiga slipsen med prickar eller klassikern breda gubbränder. That´s it. Sen är det liksom att bara sätta på sig den svarta kostymen igen.
Samtidigt kan jag ju känna lite så här. Det kanske är en mening med att det inte finns så mycket välja på för killar. En svart kostym eller smoking är ju ett ganska säkert kort och de med noll stilkänsla kan ändå få till det. Inte så krångligt liksom. För de finns ju de som ändå tycker att, nä nu får det vara nog, nu vill jag ha på mig något som är mer jag, som uttrycker vem jag är och hur jag känner. The real me, liksom. Och ja, då kan det ju gå lite hur som helst. Eller vad tycker du Alan Cumming, fick du till det bra på Emmygalan i helgen tycker du?
Samtidigt kan jag ju känna lite så här. Det kanske är en mening med att det inte finns så mycket välja på för killar. En svart kostym eller smoking är ju ett ganska säkert kort och de med noll stilkänsla kan ändå få till det. Inte så krångligt liksom. För de finns ju de som ändå tycker att, nä nu får det vara nog, nu vill jag ha på mig något som är mer jag, som uttrycker vem jag är och hur jag känner. The real me, liksom. Och ja, då kan det ju gå lite hur som helst. Eller vad tycker du Alan Cumming, fick du till det bra på Emmygalan i helgen tycker du?
Blommigt. När mannen själv får välja.
Hahahaha! Det är tur han är rik (får man förmoda) och känd och har passerat åldern när man spenderar för mycket tid på att undra vad andra tycker.
SvaraRadera