All are equals but some are more equal than others?

Alltså hur bra jag än tyckte det var att kronprinsessan Victoria var med på gaygalan förra veckan (och hur bra var hon? Tänk om kungen...eh, nä, vi tänker inte på det) så känns det ju helt galet att vi år 2013 kissar på oss av lycka för att kungahuset visar att de stöder homosexuella. Borde inte det gjorts för länge sen? Det är väl en självklarhet? Men så här är det jämnt. Jag blir alltid förvånad över att vi inte kommit längre. Vare sig det gäller rasism, feminism eller homosexuella. Varför är det så svårt att acceptera sånt som inte passar inom ramarna? Jag kan för mitt liv inte tänka mig att leva i en värld där alla tycker lika eller ser likadana ut. Som att hela världen var ett enda stort radhusområde. Jag vet vad jag talar om...ingen skulle gilla det, belive you me. Men det är the white mans world. För det är ju himla lätt att påstå att det är jämlikt, jämställt och rasistfritt när man passar in i normen för det som anses normalt.

Med två brudar som avslutning för sin senaste couturevisning visade Karl Lagerfeld sitt stöd för lika rättigheter. Sånt gillas.