Snoret har tagit över mitt huvud och locket från förra helgens flygresa sitter fortfarande kvar. I dag släpade jag mig dock till jobbet efter att ha legat till sängs i fem dygn och det kändes som om jag var 90 år gammal och världen var helt ny. Som om det skulle ha hänt en massa saker medans jag var under isen. Det hade det inte såklart. Däremot var det en ny upplevelse att försöka att inte andas med öppen mun på en fullpackad t-bana när man är totalt täppt i näsan. En upplevelse jag gärna hade varit utan.
Sen har jag också lärt mig att aldrig igen tjata om att jag minsann "aldrig är sjuk", och sluta föra "jag kommer liksom inte ens ihåg när jag var sjuk sist" -monologen eftersom det alltid, alltid kommer tillbaka och slår mig hårt i fejjan när jag minst anar det.
Iallafall eftersom det varken är en röd tråd vare sig i den här bloggen, eller mer specifikt, i det här inlägget så länkar jag till den låt som iaf har gått på repeat i huvuudet hela dagen och som har fått mig att härda ut. Och jag vet att det är ett skämt och så, men allvarligt, låten är ju bra ju...
Är du fortfarande i ide eller? Tycker det är lite väl dött här.
SvaraRadera