It's oh so quiet, it's oh so still

Jag är sjuk. Ligger hemma och tycker synd om mig själv. Eller det gör jag inte egentligen, mest ligger jag och känner mig som en skolkare och tänker på att mina kollegor inte tror på att jag är sjuk fast jag lät som jag druckit en flaska whiskey till frukost och mest sätt och väste framför datorn. Fast flera av dem sa till mig redan på måndagen att jag borde gå hem. Men jag dök ändå upp på tisdagen, tyckte att jag var duktig för att jag var på jobbet och gick omkring och hostade i varje mötesrum och över allas kaffekoppar. Imorse kom jag på att de kanske sa att jag skulle gå hem för deras egen skull och inte min? Tänkte inte riktigt på det. Hur som helst. Har legat, i princip, fastbunden i soffan. Med tv:n på mute, eftersom det är så mycket skit på tv och mitt huvud orkar inte med det. Knappt orkat hänga på You Tube, vilket är ett bevis på att jag faktiskt är sjuk, om nu inte min knappt hörbara whiskeyröst är ett bevis nog. Det är dagens status. Hjärnaktiviteten är alltså tillfälligt av och mina annars så smarta inlägg är put on hold.

(Jag misstänker dock att vissa (nämner inga namn, men det är en som jag bor med) tycker det är ganska skönt att jag knappt kan göra min annars så ljuvliga stämma hörd.)