42 going on 4?

Vad är grejen med kvinnor som, när de ska typ vara lite sexiga eller förföriska, så klär de ut sig till en 4-åring och putar lite med en överfylld och botoxad läpp. Kan inte fatta det. Det är ju helt sjukt och perverst ju.

Senast i raden är Jennifer Aniston i tidningen Allure. Jag har ju liksom alltid stått lite på hennes sida hur många skitfilmer hon än gör (lite som Kate Hudson som gör samma roll i olika filmer fast det känns som det egentligen är en och samma film...fattar ni?) så känner jag att jag någonstans måste försvara henne. Men nu är nog måttet rågat...om man inte kan promota sin nya film på något annat sätt än att posa med en nallebjörn och en rosa pyjamas som liksom är ..oops, lite uppknäppt och, nämen se där ett litet bröst tittar lite oskyldig fram där, vad tokigt det kan bli...Då är nog filmen ett riktigt bottennapp skulle jag tro.

Och bara en parentes...hur ofta poserar män som små oskyldiga pojkar i en babyblå pyajamas sugandes på en godisklubba. Nä just det..inte ofta. Snacka om turn off.

Det här fenomenet skulle man ju kunna grotta ner sig i en ganska djup analys, men jag orkar inte riktigt göra det just nu. Ville bara belysa det. Gick liksom inte att låta den här bilden gå förbi helt okommenterad.

Fan, att man alltid ska bli besviken. Va´?

Cause you feel like paradise, and I need a vacation tonight

Börjar se ett mönster i Oskars smak vad gäller musik och tror minsann det är en liten klubbkid vi har avlat fram. Swedish House Mafia har hitills legat på toppen men jag tror banne mig de fick flytta från första platsen idag när han upptäckte Queen Britney.

Det var skrik och sura miner imorse men så hörde vi Britneys senaste singel och då blev det helt plötsligt tyst och ersattes med en nöjd min. När låten var slut putades det med underläppen och skriken var tillbaka.

Så from now on är det den här som gäller:

I like

Utsikt från Höjden

Den är inte så pjåkig ändå...

Jo, det stämmer!

Det är sol ni ser.

Det var en förbryllande morgon för Oskar när han låg på skötbordet med sol i ögonen. Ett första möte. Vid två och en halv månads ålder. Det ska vara en första gång för allt.

Och kolla noga nedan...bar mark. På vissa ställen. Men ändå. Helt fantastico!

Kalla mig ytlig...

...men det jag gillar bäst med januari och februari är att det är lika med galasäsong in LA-land och jag får anledning att surfa loss bland alla skvallersajter. Klänningsporr som vissa kallar det. I söndags kickade den igång med Golden Globes och avslutas i slutet av februari/början av mars med Oscarsgalan. Det är sådant som gör en underhållningsjunkies dag!

Emma Stone har fattat att less is more.

Men det har inte Helena Bonham Carter.

Bröscht

Tror jag nådde mitt absoluta lågvattenmärke idag vad gäller mitt dagliga tv-tittande...sitter ju ett antal timmar i soffan på dagarna nuförtiden, men när jag inser att jag sitter och kollar på ett program som heter "Avundsjuk på dina bröst" (en dokumentär som gräver riktigt på djupet om...bröst...ehm.) känns det lite som att jag borde fundera på att hitta nya dagsaktiviteter. Eller byta kanal. "Hem till gården" kanske inte är så dåligt ändå...

Fick iallafall lära mig att det inte storleken som har betydelse utan formen. Vilket ju känns upplyftande att höra när man sitter och ammar 24 timmar om dygnet...

Jämlikt...I think not!

T har alltid irriterat sig på att damavdelningarna i de flesta klädbutiker är lika stora som en fotbollsplan medans herravdelningarna är intryckta i en liten hörna. Jag kan väl tycka att det har ändrats lite de senaste åren nu när det faktiskt är ok för killar att vara intresserad av mode utan att bli rädda för att placeras i något fack (vilket jag har förstått vissa är...). Ibland är ju till och med herravdelningarna större än dam. Det är såklart olika i olika butiker, men rent generellt snackar jag nu alltså.

Men se, den trenden har inte smittat av sig till barnkläder har jag fått erfara. För ska man köpa kläder till pojkar under, ja säg 15 år, så får man först gå förbi hundra hyllor med rosa tyllkjolar, lila klänningar, blommiga koftor och glittriga tights, sen får man fortsätta lite längre in förbi alla mössor med rosetter och lurviga vita vantar, för att sedan gå, ja bara liiiiite längre in, förbi princessdiademen och hårspännen med strass, där kan man sedan hitta en liten hylla med kläder i mörkgrönt, mörkblått och brunt. Om det är en lite galen och tokig butik kan det eventuellt vara en bil eller traktor på tröjan eller byxfickan. Trodde i min enfald att könsuppdelningen inte kom förrän i de lite äldre åldrarna men det är ju i själva verket tvärtom.

Nu kanske jag låter helt motsägelsefull, men jag har, för att vara helt ärlig, varit lite sur över att inte få en anledning att botanisera i de där gigantiska rosa fluffavdelningarna. Jag liksom går och petar och blänger på allt glitter och fluff på vägen till den mörka hörnan som man måste ha en gps för att hitta. Men så ramlade jag över den här bilden. Och inser att man måste ju som vanligt tänka utanför boxen. Att det ska vara så svårt! Se vad man kan göra med lite brunt?

Bild från The Sartorialist

Allstå, ja ni ser ju, man kan ju dö lite av den här bilden...

I'm gonna love you like I've never been hurt before

Alltså Robyn. Just nu känns det inte som hon kan göra något dåligt. Indestructible är ju inte dålig direkt. Men den här akustiska versionen är ju så fin att det nästan gör ont. Den texten...

And I never was smart with love
I let the bad ones in and the good ones go
But I'm gonna love you like I've never been hurt before
I'm gonna love you like I'm indestructible

Besatt...

Ibland kan jag se bara på en boks omslag att jag kommer bli besatt av den. Faktiskt. Julens besatthet blev One day. Gick. Inte. Att. Sluta. Se bara på omslaget. Så snygg. Hur som helst. Läs den. Innan den kommer som film. Vilket den gör under 2011. Och jag kan inte för mitt liv förstå varför de har valt de skådespelare de har gjort till huvudrollerna i filmen. De passar inte alls. Men jag lovar, för att inte förstöra en bra läsupplevelse, att inte avslöja vilka de är. Googla själv.
Eller läs boken istället. Men på engelska snälla ni. Dialogen förtjänar inte något annat.

Over mountains and sky blue seas

Jag vet att jag hängt alldeles för mycket med min syrra när jag kommer på mig själv lyssna på Josh Groban. På repeat. Hon har verkligen inget bra inflytande på mig. Ibland undrar jag lite om hon är en gay man in disguise...

Norrland runt på 14 dagar

Let's go mot norr...

Vi åkte bil.


Så här ser Sverige ut. Cirka 10 månader om året.

Någon sa att vi skulle dra in på julklappar i år. Men jag är osäker på om budskapet gick fram...

Lite häng med kusinen. Då blev det glada miner minsann...för visst är det ett litet leende där? Eller? Jo. Eller?

Spänd förväntan vad som döljer sig under granen.

Som sagt...

...budskapet om färre julklappar hade inte nått fram. Vem var det som sa det egentligen? En naiv en om jag får gissa...

Sen åkte vi bil igen...

...och hamnade här. Inte helt fel.

Där slappade vi ganska mycket. Vissa av oss visade upp sina julklappar.

Vitt. Överallt. (Men främst en orsak för mig att använda Iphonen.)

Bil. Igen.

Home sweet home. 90 mil tär även på de tuffaste.