Le gala

Försöker kolla på Oscarsgalan på femman, men trots att det är en sammanfattning så orkar jag inte. Fast den är så att säga the gala av alla galor så känns det som att den är absolut tråkigast att se. Och tydligen var årets gala en av de sämsta hitills om jag får tro ryktet ute i cyberspace. Den slutsatsen drar jag iallafall när jag läser det här:

"As a pop culture junkie, an observer of celebrity, the Oscars are our annual orgy. Who wants to go to an orgy and barely get hard? This is what happened."

Det är ju egentligen bara klänningarna som är spännande. Så därför koncentrerar jag mig på dem. Det viktigaste när det handlar om Oscarsgalan.

Hej. Jag är en silverfisk.

Om jag var 14 och skulle gå på gala skulle jag nog kissa på mig av lycka om jag fick ha på mig den här klänningen. Prinsessdröm.

Jag kan inte bestämma mig om jag gillar Reese hår eller inte. Är det snyggt eller är det lite tacky/90-tal? Känns lite som hon just upptäckt löshår och gått och köpt en sån där färdig tofs på Konsum.

Finn två (ganska upptryckta) fel. Pricken över i:et på en för övrigt ful klänning.

Cate. Vågar jämnt. Lyckas alltid.

Scarletts klänning var kanske ingen jättehit, eller jo den var fin men jag förväntar mig liksom mer av henne. Men håret! Och makeupen! I like.

Vintagedröm. Otroligt vacker klänning. Hade varit ännu vackrare om Florence inte sett ut som hon inte andats frisk luft eller fått sova på en månad. Men det är ok. Eftersom hon är så gud förbannat bra. Så låt oss lyssna lite....:

Did you ever really love me?

Idag lyssnar vi på lite Starsailor.

Lisa för själen

Brutally honest

Kusin Tim 4 år:
- Jag tycker Filip är finare än Oskar.
Jag:
-Jaha...men...men du rå...och ditt vahettere konstiga hår...

Sa jag ju såklart inte.

Utan jag var sådär mogen och skrattade lite lätt och konstaterade att barn, ja de är allt bra härliga de. Liksom så ärliga och oförstörda på något vis.

Men inombords rådde det fullt krig mot 4-åringen som brutalt dissade min unge sådär i förbifarten. Känner att den där tigermamman som jag har hört talas om nog finns inom mig också. Spelar ingen roll om det är en ärlig 4-åring som bara säger som det är.

You mess with my kid, you mess with me! Capice?

Sjung hoppfaderallanlallanlej

Herregud, efter att ha sjungit "Helan går" för Oskar tio gånger på raken känner jag att det kanske dags att byta repertoar från snapsvisor till barnvisor. Innan han får några bestående men...

Fick dock googla fram texten till Blinka lilla stjärna innan vi skulle på sångstund så det kan tänkas att jag får gräva ganska djupt i minnet innan jag hittar något mer barnvänligt.

Confusing times

Jo, jag köpte ju den där kalendern men har liksom inte orkat fylla den med något. Men borde kanske göra det då vi nästan höll på att missa ett flyg upp till Norrland nu på torsdag som vi var säkra på skulle avgå nästa vecka. Blev som pricken över i:et anklagad att det var mitt fel eftersom jag "alltid lyckas förvirra allting". Det är tacken det för att ens hormoner och hjärna inte riktigt har hittat sin plats än.
Hur som helst. Nu ligger vi liksom en vecka efter känns det som. Mars är nämligen en ganska så hektisk månad för det här hushållet och det här förvirrande misstaget betyder att vi snart är där...Dammit!

Dagens status

Trött.

Måndag hela veckan

Förra veckan hade jag onsdag när det var måndag, tisdag när det var torsdag, fredag när det var söndag och ja..ni fattar, hade inte ett rätt. Och det är ju skönt på ett sätt förvisso, att man tar dagen lite som den kommer och slipper den där söndagsångesten inför arbetsveckan och lite sånt jobbigt. Men samtidigt är det också en lätt känsla av panik, det där att man inte har kontroll. Tiden bara rinner iväg och med hinner liksom inte med och helt plötsligt är det helg eller måndag och man har liksom inte hunnit registrera när det hände.

Dessutom är det ett jäkla meck när man får lite tider att passa någon gång i veckan. Det händer nämligen att vi har ett schema ibland jag och Oskar. Det ska vaccineras hit och lunchas dit. Så jag kände helt enkelt att det var dags att skaffa en kalender. Även om målet var att inte sitta och frenetiskt fylla den med aktiviteter det här året som man brukar. Iallafall dammade jag av min gamla filofax (säger man ens så nuförtiden? Känns helt plötsligt väldigt omodernt såhär i iphone-tider.)och insåg att det var ju ett tag sen jag använde den. Började gräva lite bland alla fack och hittade bevis på att jag inte är så jäkla purung längre. Gamla konsertbiljetter från 90-talet, adressregister med kontaktuppgifter till folk som jag knappt kommer ihåg att jag umgåtts med och....*trumvirvel*...ett nummer till en personsökare. Personsökare! Kommer folk ens ihåg att de har funnits? De slog ju aldrig riktigt igenom kan man säga. Eller?

Hur som helst. Det var dags att rensa. Det är ju nya tider nu.

Kul har jag haft iallafall. Om man ska lita på innehållet i mig gamla, eh filofax..

Go with the flow

Haha...jag dör.