Måndag hela veckan

Förra veckan hade jag onsdag när det var måndag, tisdag när det var torsdag, fredag när det var söndag och ja..ni fattar, hade inte ett rätt. Och det är ju skönt på ett sätt förvisso, att man tar dagen lite som den kommer och slipper den där söndagsångesten inför arbetsveckan och lite sånt jobbigt. Men samtidigt är det också en lätt känsla av panik, det där att man inte har kontroll. Tiden bara rinner iväg och med hinner liksom inte med och helt plötsligt är det helg eller måndag och man har liksom inte hunnit registrera när det hände.

Dessutom är det ett jäkla meck när man får lite tider att passa någon gång i veckan. Det händer nämligen att vi har ett schema ibland jag och Oskar. Det ska vaccineras hit och lunchas dit. Så jag kände helt enkelt att det var dags att skaffa en kalender. Även om målet var att inte sitta och frenetiskt fylla den med aktiviteter det här året som man brukar. Iallafall dammade jag av min gamla filofax (säger man ens så nuförtiden? Känns helt plötsligt väldigt omodernt såhär i iphone-tider.)och insåg att det var ju ett tag sen jag använde den. Började gräva lite bland alla fack och hittade bevis på att jag inte är så jäkla purung längre. Gamla konsertbiljetter från 90-talet, adressregister med kontaktuppgifter till folk som jag knappt kommer ihåg att jag umgåtts med och....*trumvirvel*...ett nummer till en personsökare. Personsökare! Kommer folk ens ihåg att de har funnits? De slog ju aldrig riktigt igenom kan man säga. Eller?

Hur som helst. Det var dags att rensa. Det är ju nya tider nu.

Kul har jag haft iallafall. Om man ska lita på innehållet i mig gamla, eh filofax..