Take me out tonight, where there's music and there's people, and they’re young and alive

Äntligen fick jag utlopp för dansnerven som legat i någon slags dvala de senaste månaderna. Eller åren. I lördags freakade jag ut på dansgolvet som om det inte fanns någon morgondag. När man är över 30 är det ju på privata fester man kan släppa loss (ett bevis på att jag är över 30 är också att säga "släppa loss". Jezus. Jag är bortom all hjälp.) Man har ju inte koll på krogen längre och man gör väl förmodligen bort sig ganska rejält om man dansar typ i ring med väskorna i mitten som man gjorde på min tid. På 90-talet. Det var coolt då.

Eh...ja. Hur som helst. Bröllop är ju de perfekta festerna att få utlopp för skiten. Man är liksom lite extra fin och glad. Och ingen bryr sig om att försöka vara cool. Även om det är lite så man känner sig när man svävar fram där på dansgolvet med moves som skulle kunna konkurrera med Beyoncé. Tycker man alltså. Just då. Dagen efter undrar man ju lite vad man höll på med. Men det är ganska så skönt att få leva i den illusionen att man faktiskt är en kung på dansgolvet. Eller drottning i det här fallet. Men den här gången visar det sig att han som har till uppgift att få mig att känna mig som en drottning i alla lägen filmade mig på dangolvet. Helt ovetandes. Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Först och främst, why oh why?? Hur kan man liksom göra något så elakt? Räckte det inte med att filma mig när jag flåsade mig genom målgången som en flodhäst på Tjejmilen för något år sen? Den bilden har inte försvunnit från näthinnan än kan jag säga. Jag börjar undra om detta är en del i en djävulsk plan i mutnings syfte någon gång i framtiden.

Jag har inte tittat på filmen. Jag har suttit och kollat på playknappen men inte förmått mig att trycka på den. Vill jag verkligen förstöra den här illusionen om att man liksom är en jävel på dangolvet och har fötts med rytmen i blodet? Kommer jag någonsin att våga mig ut på ett dansgolv igen när man egentligen vet hur man ser ut?

Nej. Jag tror faktiskt jag lever kvar i den världen där jag äger dansgolvet. Sticka huvudet i sanden, it's the way to go. Blir så mycket roligare fester då.

So starting today, I'm breaking out of this cage

Idag fullkomligt flög jag fram på gatorna när jag var ute och gick med Oskar. När jag insåg att graderna hade smygit upp till över 10 grader slängde jag snabbt som sjutton vinterskorna i ett hörn och snörade på mig gympaskorna. Kände mig lite som när man var liten och man typ sprack av lycka den dagen man fick ta av sig sina snowjoggers och sätta på sig "promenadskorna" och gå på asfalt.

Börjar se ljuset i den mörka tunneln helt enkelt. Kan nog inte beskriva hur less jag är på snö just nu. Ja, jäklar vad jag ska njuta av våren. Jag ska ta till mig varenda solstråle och plusgrad och sitta på varje bänk i varje park i hela jäkla stan.

Så ni vet.

Hade dessutom den här i hörlurarna. Kan inte bli en bättre promenad. Från en sneakers lover till en annan.

Parteeeej

Idag har Oskar lite av en bajsfest här hemma.

Om det är någon som vill anteckna det i intresseprotokollet.

Vaddå? Jag?

Okejrå...

Jag är fortfarande skeptisk till valet av skådespelare till filmen One Day (läs boken för guds skull). Anne Hathaway liksom. Nej, jag kan inte riktigt förlika mig med den tanken. Men jag måste erkänna att jag blir ganska så sugen på att se den ändå när jag ser filmaffischen. Mmm, I like. Känner att de har hittat bokens känsla lite grann i den där bilden. Ljuva 90-tal.

Men med det sagt förhåller jag mig dock fortfarande väldigt skeptisk. Så det inte blir några missförstånd att jag skulle vara nöjd.

Allt är som vanligt med andra ord.

Blir så himla avundsjuk på folk med talang

Adele på Brit Awards. Åh denna talangfulla människa. Varför kan hon inte dela med sig lite av den?

Är dessutom extremt svag för hennes tantlook. Hon är 7 år yngre än Paris Hilton. Bara för att ge lite perspektiv.

Fredagens experiment

Barnvagnsbio.

Storstadsfenomen? Hur som helst. Funkade perfekt. Hade ställt in mig på kaos. Men glömde till och med bort ibland att salongen var full med spädbarn. Tror banne mig det var 10 minuter under filmen det helt jäkla knäpptyst. Fantastiskt. Kanske blir framtida ballerinor allihopa? Oskar var iallafall väldigt fascinerad av Natalie Portmans piruetter.

One mississippi, two mississippi...

Ska ju på bröllop om några veckor. Jag ska ha en rosa klänning. Som tärna lägger man ju lite av sitt "klädöde" i brudens händer och hon har allstå bestämt detta. Och det är inget fel med det. Inte heller med klänningen som jag själv faktiskt valt. Och inget fel med färgen på klänningen heller. Det som det är fel på. Eller snarare det som är ett stort problem (nu snackar vi i-lands problem alltså)är jag. Jag menar det är mars. Min kropp har inte sett sol på åtta månader. Om jag står framför en vit vägg så ser man inte var jag slutar och väggen börjar. Häng en rosa klänning på den kroppen och det är ingen vacker syn du ser.

Så. Jag har funderat lite på det där med spraytan. Solarium är ju uteslutet när man är 30 plus och man ser en ny rynka varje dag. Med andra ord, spraytan. Är det något man ska våga sig på? Jag får för mig att man kommer därifrån helt flammig och orange. Och är det någon kombination som är värre än blek/rosa så är det orange/rosa. Sen kan jag aldrig tänka på spraytan utan att tänka på Ross i Vänner. Jag dör lite varje gång ser det. Vet att det är så det kommer sluta om jag väl skulle pallra mig in i en sån där dusch!

(Gick inte att bädda in så klicka på länken istället. Missa inte!)
http://www.youtube.com/watch?v=rOLCwaHVtWs

Stockholms bästa

Nackareservatet.

Har bott i det här området i typ 6 år och det är inte förrän nu jag har insett vilken liten pärla jag har nästgårds. Finns ju allt här ju. Varför har ingen sagt det till mig tidigare?

Melodramatic

Dags för Robyn igen. Borde inte gå en vecka utan henne i hörlurarna.

Älskar den här akustiska versionen till den här videon. Blir konstigt känslosam av kombinationen.

Just when i thought i was out they pull me back in

Precis när man börjat vänja sig vid att dagligen pressa in sig i jeans som sitter som ett andra skinn kommer de vida och utsvängda jeansen tillbaka. Hur ska man handskas med det nu då? Ska man vara ett trendoffer och försöka sig på de där brallorna igen eller ska man hålla ut lite längre i byxorna som ser ut som de är 10 strl för små? Pest eller kolera skulle man kunna säga.


Ännu en trend som passar oss vanliga dödliga. För så här ser ju alla ut i ett par utsvängda jeans...

I got too much love running through my veins

4 månader idag.

Är det bara jag eller drunknar alla i hans ögon?