Idag på lunchen pratade jag och mina kollegor om hur man vaxar bilen på bästa sätt (don't ask why! Vi behöver semester, ok?!). Och jag nämnde att jag gör som Karate Kid (ja den enda gången jag drog mitt pyttelilla strå till stacken och ”hjälpte” till att vaxa bilen för någon sommar sen), ni vet, wax on, wax off. Men ingen fattade vad jag menade. Ingen. Men hallå, har ni inte sett Karate Kid, skrek jag lite lätt desperat och det visade sig att nej, de har de inte. Sen fortsatte diskussionen, om än lite trevande efter mitt bidrag i ämnet, och jag satt där som ett fån och kunde inte riktigt smälta vad jag just hört. Är det jag som är för gammal, för ung, inte har något liv eller bara rentav är en tönt? Jag vet inte, men det är i alla fall vid sådana tillfällen jag funderar på om det är kanske dags att gå vidare och hitta ett nytt jobb.
Jezus…Wax on, wax off. En klassiker ju.
Haha!! I så fall är jag lika gammal, ung, utan liv och töntig för jag vet precis vad du menar. OCH, varje gång jag målar (vilket ju är en favoritsysselsättning för en person som får lätta ångestsymptom inför vita väggar) tänker jag på när han måste måla staketet, och noterar hur min handled rör sig "up, down, up, down". Hm, vid närmare eftertanke tror jag att det är jag som vinner - om det var en tönttävling alltså. http://www.youtube.com/watch?v=R37pbIySnjg
SvaraRaderaHaha, up down up down..Ja den är också bra. Man kommer ju exakt ihåg hur man ska göra med handleden. Det är bra att jag inte är ensam om att vara en tönt...
SvaraRaderaKarate kid hör ju till allämnbildningen, har man inte sett själva filmen ska man ju i sämsta fall ha koll på begreppet wax on wax of.
SvaraRaderaSkärpning skräpo!
// L