Ovälkommen gäst

Det är konstigt hur man kan glömma bort något som under större delen av ens liv varit konstant närvarande. Min fiende nummer ett, huvudvärken, lämnade mig i mars och har inte synts till sen dess. Men det har hänt så mycket annat med min kropp under de senaste månaderna att jag knappt hunnit registrera det. I veckan dök den upp igen, ovälkommen och bortglömd. Och det är då, när den redan gjort sig hemmastadd och hittat alla punkter i huvudet där den gör som mest skada, jag inser hur bra jag har haft det de senaste månaderna. Som vanligt kommer dock uppvaknandet alldeles alldeles för sent.