Innan jag träffade T kunde jag inte somna utan att lyssna på Ghost of Tom Joad med Bruce Springsteen. När Mr T sen marscherade in i mitt liv och tyckte det var en jättebra idé att dela min 90 cm minisäng i studentlyan blev det helt plötsligt ändring på den vanan. Tyst och mörkt. Så ska det vara. Annars går det tydligen inte att sova. Känsligt. Så Bruce ersattes med charmiga(?) snarkningar istället. Och inte för att jag någonsin har ångrat det. Såklart inte. Men jag kan inte annat än att få en känsla av, ja saknad? melankoli? svunna tider? när jag hör låten och längtar lite efter att vaggas in i sömnen av Brucan.
Ånej kan man inte skicka en comment samtidigt som man lyssnar? Surt, hur som helst, jaaaa det är för ljuvligt vad bra den är! Både Uppsala o London över den här för min del. En av mina "rakt-igenom-bra-skiva" Alldeles perfekt nu att plcoka fram i hörstmörkret. Och med mammor med sån musiksmak har dom inget att oroa sig för dom små liven! // L
SvaraRadera