En kväll i höstas kände jag mig en aning understimulerad efter att ha zappat mig igenom ännu en kväll av meningslösa dokusåpor och scrollat sida upp och sida ner på olika innehållslösa modebloggar. Så jag anmälde mig helt resolut till en kvällskurs i konsthistoria på Stockholms universitet. Kände mig mycket belåten efteråt. Som om bara själva anmälan gjorde att jag blev smartare. Sen när jag fick beskedet att jag var antagen blev jag jättesmart och började berätta för folk om mitt intellektuella beslut. För var och varannan person faktiskt. Visst, jag är en sån person som bara läser en kurs på universitetet bara sådär, för att jag tycker det är kul liksom och för att jag kanske är snäppet smartare än gemene man. Jag nöjer mig inte med simpla nöjen som Hollywoodfruar, utan min hjärna kräver något mer.
Lite så har tankarna gått.
Tills ikväll vill säga. Då kursen började. Och jag var tvungen att köpa kurslitteraturen. Och läsa schemat. Och kursplanen. Och jaha, gruppuppgifter? Läsa hela böckerna? Alltså varje sida i hela boken? Och jaha ett kompendium också? Poff, så var motivationen helt plötsligt borta. Och jag sitter och funderar på tv-tablån. Eller om det har hänt något mer med Sandra Bullocks skilsmässa. Och hur jag på smidigaste sätt kan komma undan den här kursen utan att känna mig som en jäkla "quitter".
Fan.
Jag ska alltså läsa allt det här. Allt. Fatta? Det är verkligen jättemycket även för en smart person som jag. Goodbye livet framför tv:n och slösurfande i soffan. Nu måste jag allstå använda hjärnan på kvällarna också?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar