Can´t get my head out of my head

Idag har det varit tio grader och strålande sol. En perfekt vårdag som man bara vill utnyttja till fullo och äntligen få uppleva att solen finns på riktigt. Alltså det är ju vad man skulle vilja göra en sån här dag. Men det var inte riktigt det jag gjorde. Jag låg raklång på sängen med gardinerna fördragna. På grund av mitt huvud som aldrig ville sluta dunka. Eller flimret för ögonen som aldrig ville försvinna.

Jag har ett huvud som aldrig har gjort som jag vill. Ända sedan min första migränattack i mellanstadiet när jag helt plötsligt inte kunde se vad som stod på tavlan eller mina klasskompisars överkroppar bara var svarta flimrande vålnader har mitt huvud och jag inte kommit överens. Ibland när jag längtar till våren glömmer jag bort för ett ögonblick hur det känns när mina ögon och den starka vårsolen möts och det känns som hela huvudet ska sprängas sönder. Eller när det härliga sommarregnet droppar utanför stugan men det tryckande vädret gör att min panna känns som den håller på att tryckas ut genom ögonen. Jag skulle gladeligen byta ut skallen om det gick. Men ska nog mest vara glad att jag har ett ganska snällt huvud om man jämför med andra. Och imorgon ska jag pallra mig utanför lägenhetens dörrar även om ryktet säger att vintern ska vara tillbaka då. Men då är det iallafall en frisk kyla som kan rensa bort de jobbiga resterna i skallen. Inget ont som har något gott med sig.