Ibland, när jag är som mest inne i mina rutiner, när jag stressar till jobbet varje dag, väntar på samma tåg, gör samma sak på jobbet som dagen innan, köper lunch på samma ställe som alla andra dagar, kollar på samma program på tv, träffar samma människor, får jag en känsla av att det är ett litet liv jag lever. Inte på något sätt otilllfredsställande, jag gillar att röra mig i min trygga sfär. Men ibland hör jag en röst som hela tiden frågar, jaha, nu då? Blev det bara det här?Att vara trygghetsjunkie samtidigt som man blir rastlös och får kli över hela kroppen av att planera framtiden är lite komplicerat.
Iallafall. Jag råkade liksom ligga och kolla på "You´ve got mail" med Tom Hanks och Meg Ryan häromdagen (och där kommer en till bekännelse, yepp, jag är en sucker för sötlsliskiga romantiska komedier) när Meg Ryan helt plötsligt säger något som skulle kunna vara jag som sa. Eller snarare önskade att det var jag som sa. Iallafall satte hon huvudet på spiken, för det är exakt så jag menar:
"I lead a small life - well, valuable, but small - and sometimes I wonder, do I do it because I like it, or because I haven't been brave? So much of what I see reminds me of something I read in a book, when shouldn't it be the other way around?"
Damn, Meg. That´s deep!
Mhhh, tror du har svaret på Megs fråga. Inte sant?
SvaraRadera