Den här lördagen hade jag stora planer, för det första, städa ( så pinsamt länge sen, nästan konstigt att vi inte börjar få utslag), packa upp (de två senaste resornas packning ligger utspridda över hela vardagsrummet) och börja plugga (har fortfarande inte kommit längre än förordet i kurslitteraturen). Men så skickar S ett sms om att vi bara måste hitta de optimala vårskorna idag. Hon i princip bönade och bad på sina bara knän. Att det var nu eller aldrig. Den enda chansen. Sen är det för sent. För alltid. Eller nej, hon kanske inte riktigt uttryckte sig med de exakta orden men det var lite så jag uppfattade det iallafall. Så, som den svaga människa jag är så föll jag självklart för frestelsen och skjöt upp allt annat till framtida problem för lite ynka shopping. När det dåliga samvetet knackade på medans jag pressade ner mina vintertrötta fötter i små sommarfräscha skor så övertalade jag mig själv att jag gjorde inte bara en god gärning att hitta ett par skor till S utan även ett par till mig själv. Två flugor i en smäll. Mission completed liksom (men åh, God help me).
Ja, dom här blev det. I svart. Inget mer svart i min garderob var det ju! Damn you svart!
Vad kul att du tänkte lite utanför boxen där! Lite ballerinastuk, låg klack och rundad tå, något sånt har du väl inte sedan tidigare va?
SvaraRaderaJa, för det stora problemet är att det är ett par SVARTA ballerinaskor... NOT!
SvaraRadera