Igår åkte jag iväg på ett seminarium eller jobbmingel eller vad det nu kallas på Cirkus. Jag tog Djurgårdsfärjan över från söder och när jag satt där och sniffade i mig havslukten så fick jag en känsla som faktiskt kommer över mig ganska ofta. Att shit, vilken jäkla tur jag har som bor i en sån vacker och bra stad. Jag kan ta en båt över till en annan stadsdel och se alla vackra byggnader på vägen. Jag kan gå på proffsiga seminarium och föreläsningar utan att åka över halva landet. Se konserter, se utställningar, delta i kurser, titta på vackra människor, känna mig som en turist, känna mig som en ur-stockholmare, äta på de bästa restaurangerna, smygkolla på kändisar (och låtsats att jag inte bryr mig), gå på bio när jag vill, shoppa i de bästa butikerna (när jag har råd), ha tillgång till tio H&M butiker på en och samma gata...ja and on and on. Så jäkla härligt att känna så för staden som faktiskt är ens hemstad. Ganska ofta får man höra (och ibland känna) att det måste vara jobbigt att bo i en storstad. Detta uppkommer i och för sig oftast när bostadsfrågan kommer upp. Och believe you me, det är ganska ofta jag inte är så här positiv, just därför måste jag passa på att njuta när de positiva tar över det negativa. Men faktiskt, när det väl kommer till kritan, finns det faktiskt inget annat ställe jag skulle vilja bo på. Förutom San Fransisco då. Eller New York. Eller San Diego. Egentligen var som helst i USA. Och London funkar också för den delen. Så ok, ingen annanstans i Sverige. Basta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar