I alla fall, när jag satt i le chair kom jag på ett till problem som jag har med att besöka frissan, förutom att jag aldrig går därifrån nöjd. För är det bara jag eller är man inte fulare än vanligt när man ser sig själv sittandes i den där jäkla frisörstolen? Det kan till viss del ha att göra med att man sitter och stirrar på sig själv i fyra timmar i sträck. Man börjar se detaljer som man vanligtvis inte hinner se eller låtsas om. Men det är något annat också. Och det är inte att skallen är inlindad i 1000 meter folie. Utan det är något med ljuset kom jag fram till idag. De har någon slags belysning mitt i taket eller någon annan märklig vinkel som lägger skuggor i ansiktet som gör att man ser ut som man inte sett solljus, vatten eller upplevd någon typ av glädje de senaste 50 åren. För jag kan inte alls på något vis hålla med om att det är mig själv jag ser där framför mig.
Jag känner mig som kvinnan i Seinfeld som Jerry träffade som bara var snygg i vissa sken. Det berodde ju på vilken restaurang de åt på om hon var snygg eller inte. Lite så är det hos frissan och jag vill bara dra frisören ut i vanligt så kallat snygg-sken och skrika ”det är ju så här jag ser ut, goddammit”!
När jag skriver det här inser jag ju också att det kan vara förklaringen till varför jag aldrig får den där färgen jag vill ha. För än så länge har det nog inte hänt mig i alla fall. Hur som helst så kan det inte vara nyttigt överhuvudtaget att glo på sig själv i fem timmar i sträck, hur självupptagen man än är!
Så här ser jag ut. Fast ja, lite mer kissgult då kanske... Och minus ansiktet, solbrännan och kroppen. Annars ganska så på pricken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar