De senaste tisdagarna har jag av en slump hamnat framför Trinny and Susannah take on America. Låt oss bara säga att inte är något annat på TV just då. Iallafall. Av någon anledning slutar det alltid med att jag sitter där och fånler medans tårarna forsar rakt ner i middagstallriken (ja jag äter ganska ofta middag framför tv:n. It´s the international way). Vet inte om det är deras burdusa sätt att dra och slita i de stackars alldagliga kvinnornas bilringar och slappa magar som triggar igång mitt känslosystem. Jag tror i och för sig den främsta orsaken är att se alla dessa utåt sett normala kvinnor ha ett sånt extremt dåligt självförtroende att de nästan blir äcklade av att se sig själva i spegeln. Så himla tragiskt. Och sen så kommer dessa två brittiska ladies och bara ger dem värsta sjävförtroende boosten bara genom att få dem att klä sig rätt. Sen gråter alla på slutet eftersom de har blivit så himla snygga. För de har ju såklart bjudit in alla de känner från familj till kollegan de knappt känner för att visa sitt nya snygga jag. Som de blivit utan att operera eller fettsuga sig dessutom. Vilket förmodligen är lite av en sensation i staterna.
Så summa summarum? Att jag har ett litet problem som jag ska jobba med. Men. Tydligen ska man inte heller underskatta vikten av yta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar