To cut or not to cut...or how to cut or how not to cut

Så, jag var hos frissan i veckan. Det finns egentligen en massa att skriva om det, eller egentligen kan man sammanfatta alla mina besök hos frisören på samma sätt; de börjar med hopp och slutar med missnöje, men det skulle bli en dyster läsning så här i helgtider. På fredagar ska man vara glad även om det ser ut som någon har kissat vågrätt på ens skalle. Därför tänkte jag bara återge lite av själva diskussionen jag brukar ha med frisören innan vi bestämmer vilken riktning vi ska ta gällande min enormt modiga och nydanande frisyr. Jag menar det krävs mycket mycket tankeverksamhet för att se alldaglig ut. Det är inte så jag ser ut när jag vaknar om man säger så.

Frissa: Ok, så hur känner du för att klippa den här gången då?

Jag: Ja, alltså jag har ju verkligen varit lite sugen på kort ett tag, typ en page eller nåt, men samtidigt vill jag ju ändå ha kvar det långa håret eller kanske bara till axlarna men det är ju lite trist, sen vill jag verkligen klippa lugg men det är ju så himla jobbigt att hålla på med och det är ju ändå inget fel att ha allt i samma längd fast med volym, men jag vill inte ha uppklippt, iallafall inte så mycket så att det blir en midja men jag vill verkligen ha mycket volym för jag vill inte ha bara platt hår och så funderar jag på att göra det mycket mörkare men ändå vara blond men inte sådär jätteblond att hela håret är ljust utan lite blandat men mest mörkt kanske bara i botten men ändå ljust, typ brunljust fast mest blont men inte gult utan lite mer vitblont. Typ lite så.

Frissa: Ok, så jag klipper någon centimeter på topparna då och lägger i lite slingor på utväxten helt enkelt?

Jag: Ja precis

Nä, fick inte Jennifers hår den här gången heller. Hur svårt kan det vara!?