Idag är en dag som inte borde få kallas dag. En måndag som nästan inte ens är värd att kallas måndag. Sånt som skulle hända hände inte, saker hände som inte skulle hända, har ont där man inte ska ha ont, har ont där jag brukar ha ont men inte vill ha ont, fick inte saker gjorda som skulle bli gjorda.
Nu väntar diskhögen som växer fast jag inte äter. Inte på sånt som behöver diskas. För att min konstanta grundstatus är lathet. Jag gör allt för att göra så lite som möjligt. Det mesta är en ansträngning. Det här är en upptäckt som jag inte är speciellt stolt över.
Sen en genomgång av räntesatser och lån. För mig är det lite lika som en tur till helvetet fram och tillbaka. Jag får exakt samma kalla kårar som jag fick när det var dags för matteläxan. Matte är allstå synonym med helvetet. Jag känner mig lite yr, trött, febrig, får ont i magen och måste ligga i fosterställning. En slags förberedelseritual kan man säga.
Det här är en dag, som tydligen vill kalla sig måndag, som bara bli bättre och bättre.
I egenskap av din mattepartner på gymnasiet så tar jag på mig delar av skulden för din fobi.Vart gick det snett kan man undra? Var vi på marangoni för ofta? Fuskade vi på proven? Har själv också en viss fobi gällande matte. Finns det någon terapigrupp för detta tror du?
SvaraRadera