Som ett resultat av det här soffliggandet som jag ägnar en stor del av mitt liv åt är att jag har blivit lite lätt besatt av OS. Jag sitter som förhäxad framför tv:n och sliter mitt hår av spänning (vem visste att längdskidor var spännande? Det har jag helt missat!) när de svenska åkarna stakar sig fram i spåren och jag liksom kan känna mjölksyran i benen. På dagarna googlar jag omkring för att kolla in dagens schema. Och blir på riktigt besviken om det är typ curling eller backhoppning bara. Apropå backhoppning, är det någon som tycker det är spännande, jag fattar inte, det är ju helt sjukt långtråkigt att titta på iallafall. Och som sagt, eftersom jag slukar det mesta inom OS just nu har jag försökt ge det en chans. Men icke. Lite onödig sportkuriosa, om man nu kan kalla det så (det är kunskap av den onödiga karaktären som fastnar hos mig har jag märkt), så är tydligen anorexia ett stort problem bland backhopparna. Det var lite..ja, lite obehagligt på någe vis.
Anywho, ikväll tog vi ett guld. Igen. Shit vad bra de är. Det var spännande hörrni. Stafetten. Jag kunde inte titta på hela loppet. Jag brukar bli kissnödig ungefär när spänningen är som värst. Konstigt det där hur det liksom tajmar.
Nu är det snart läggdags så man kan upp och se hockeyn imorrn kl 06. Det gäller att göra rätt prioriteringar i livet.
Åh herregud? Var är världen på väg? Är det nåt man inte blir "fast i" (till skillnad från fotboll) så är det OS, fyyy fan zzzzzzzz.
SvaraRaderaBlir allvarligt talat lite oroad över din iver. ut i spåret själv du, det kan du behöva inför kärring-milen vettu! så, stäng av nu.
Du, tur att tramset är slut på tisdag e.m. annars skulle jag väl fått hård konkurrens...